Rune Forsmark från Skellefteå är en av de svenskar som engagerat sig i de försvunna barnen. I en träddunge intill Parkbrons södra brofäste i Skellefteå ser han sig omkring och konstaterar att 16-åriga ”Amir” som han kände levde här.

– Att bo så här är både skrämmande och otänkbart för oss svenskar, men så levde ”Amir”, säger Rune Forsmark.

Kände rädsla och fruktan

”Amir” heter egentligen någonting annat och år 2011 hade han just ställts inför valet att låta sig hämtas av polis eller att gå under jorden och leva som hemlös.

Det blev fem skräckfyllda dagar och nätter som ”Amir” tillbringade vid strandpromenaden i Skellefteå centrum.

Skogsdungen där Rune Forsmark går omkring idag är en av de platser där ”Amir” sov.

– Om man tänker på den situation han var i och den fruktan och rädsla han kände, så är det ganska tragiskt att han var tvungen att bo på det här sättet. Han var rädd att åka tillbaka till sitt land, så han valde att sova här, säger Rune Forsmark som är vän till ”Amir”.

114 barn försvunna

”Amir” är däremot långt ifrån ensam om att ha gömt sig för myndigheterna. Efter en rundringning till Västerbottens alla kommuner framgår att 114 barn försvunnit från boenden för ensamkommande flyktingbarn i Västerbotten sedan 2007.

Enligt statistik från Migrationsverket var det i Sverige 374 barn som avvek från sina boenden förra året – bara 58 av dem blev återfunna.

Kan tvingas sälja sina kroppar

Migrationsverket menar att flera av barnen löper risk att blir en del av människohandel då de går under jorden. De riskerar även att utnyttjas inom sexhandel och narkotikarelaterad brottslighet.

– Dels handlar det om barn som är inte mogna, ofta kan de inte språket. De kan kanske inte försörja sig eller skaffa mat för dagen. De kan bli tvungna att sälja sina kroppar och bli inlurade i vad som helst, säger Kenneth Andersson, migrationsverkets regionala expert på ensamkommande flyktingbarn i Umeå.

Svåra att hitta

I Västerbottensnytts undersökning framgår det att det försvunnit barn från alla kommuner i länet.

I Umeå är det tio barn som försvunnit sedan 2007 och kommunens områdeschef för ensamkommande flyktingbarn menar att det är väldigt svårt att hitta de barn som försvunnit.

– Det finns en inbyggd problematik i att söka efter de här barnen eftersom vi inte känner till särskilt mycket om dem. De har varit här under en begränsad tid och vi vet inte var vi ska leta, säger Anna Danielsson, områdeschef för ensamkommande barn vid Umeå kommun.

 ”Amir” har hittat hem

16-årige ”Amir” som bodde i skogsdungen i Skellefteå har blivit vuxen idag och han hade tur. Efter att ha träffat en annan afghansk pojke på stan, fick han hjälp av ett ideellt nätverk som gömde honom.

”Amir” har nu fått permanent uppehållstillstånd, han talar svenska, har jobb och utbildar sig, men alla barn har inte samma tur. Bara en liten del av dem som försvinner återses av myndigheterna.

– Första gången jag träffade Amir så visade han sin mobiltelefon. Under locket hade han ett rakblad. Skulle han åka fast så skulle han ta sitt liv i stället för att åka tillbaka, säger ”Amirs” vän Rune Forsmark.