Just nu flyger årets första kull med humlebebisar ut ur boet. De är betydligt mindre än de som föds senare på sommaren, för humlemamman hinner inte riktigt med att hitta mat åt dem alla, berättar Julia Stigenberg, jourhavande biolog på Naturhistoriska riksmuseet.

– Senare på sommaren får alla syskonen hjälpa till att samla mat. Då stannar mamman mest hemma. Hon är ensamstående mamma, och för de förstfödda blir det ett hårt liv, säger hon.

Humlemor lever bara ett år. På sensommaren är hon så utarbetad av allt födande och matande att hon dör.

– De sista flickhumlorna som föds på sommaren får extra fin mat, och blir sedan drottningaspiranter. De ger sig iväg och hittar sina män. Sperman gömmer de inom sig och pytsar ut i småportioner för att befrukta äggen vartefter de mognar, säger hon.

Flickhumlorna sover i jordhålor över vintern. Tidigt, när våren precis har börjar spira, vaknar de upp som drottningar.

– Då är de jättehungriga! De måste få i sig ett skrovmål snabbt, och orkar inte flyga mer än någon kilometer. Fast det är svårt för dem numera att hitta mat. Så tidigt är det bara sälg och krokus som blommar. Men tyvärr huggs alltmer sälg ned, säger Julia Stigenberg.