Offentlig konst upprör och offentlig konst oroar, nu senast i en gångtunnel i Umeå, där ett Sara Lidman-citat fick en politiker att undra om det var lämpligt. Men att offentlig konst upprör är varken särskilt nytt eller särskilt svårt att förstå.

”Skriv något på väggen så att andra får veta hur du har det.” Så stod det tryckt i gatan i den nya gång- och cykeltunneln under Umeås järnvägsstation.

Denna uppmaning fick politikern Hans Lindberg (S) att fundera på om det var ett lämpligt citat. Han oroades över att någon kunde ta citatet på orden och klottra i tunneln. Han beordrade att citatet skulle tas bort och en debatt om censur blossade upp.

Med den nya offentliga konsten kom debatten

Det är sedan 1930-talet som har vi haft en annan typ av offentlig konst i Sverige, en mer demokratisk. Innan var det mest statyer på kungar och andra prominenta personer som fick pryda den offentliga miljön.

Och med den mer demokratiskt utvalda konsten, med konstråd som valde ut konst i olika stilar, kom upprördheten. Nu senast var det alltså ett Sara Lidman-citat i gatan som fick en politiker i Umeå att reagera. Och att konsten kan uppröra är något som konstvetaren Ann-Catrine Eriksson vid Umeå universitet kan förstå.

– Det är kanske inte alla som vill ha det, vi har alla väldigt olika föreställningar om bra konst ska vara, säger konstvetaren Ann-Catrine Eriksson vid Umeå universitet.

– Men sen också, alla tycker inte om alla saker, men det finns i det allmänna rummet, du måste möta det.