När Radiotjänst började med tevesändningar hösten 1956 nådde signalerna bara ett stycke bortom Stockholm. I Norrland skulle ingenting synas på flera år. Ändå beslöt Rudolf Lundström att bygga sej en egen televisionsmottagare. Året var 1957.
– Jag arbetade som radioreparatör, så jag ville lära mig något om det nya som skulle komma – televisionen.
Rulles egenhändigt byggda teveapparat finns inte längre kvar. Men i högen av smalfilmer, bland julgranar och tomtar, gör Rulle ett oväntat fynd – en 8 millimeter smalfilm på en dryg minut som visar själva bygget.
– Själva bildröret var ömtåligt. Halsen var smal och det gällde att ta det varsamt, minns Rulle medan bilderna från 1957 rullas upp.
Enda i Norrland
I södra Sverige var det vanligare att köpa en teve som, byggsats från företag som ELFA. I Burträsk var Rudolf den ende. Och varför skulle man ens försöka, när tevesändningarna från Stockholm ändå skulle dröja till hösten 1960?
– Men det var spännande att se vad man skulle få in. Först var det testbilderna som började synas och då kunde man DX:a tevesändarna. Man skrev en DX-rapport när man sett något från stationen och det kunde vara tyska, italienska, tjeckiska och ryska sändare. De svarade glatt med att skicka almanackor, vykort eller propaganda till svar...
I dag kan Rudolf Lundström via sin parabol på taket välja mellan ett par tusen tevestationer från hela världen som sänder via satellit.
– Allt är fria kanaler.
”Han skulle på dans, men fastnade framför teven”
På 50-talet hängde det på speglingar i stratosfären om tevesignalerna skulle studsa ner. Bäst var bildkvaliten i början på sommaren, och på midsommarafton 1958 fick Rulle besök av en kompis.
– Han skulle på dans, men fastnade framför teven. Vi fick in ett underhållningsprogram från Italien, och det var så fascinerande att han glömde av att åka på dansen.