Trafikverket har uppmätt SFT, ballastens stabilitet (gruskullen som räls ligger på) och tvärsektionen, och gör därför bedömningen att det inte ensamt borde ha orsakat spårförskjutningen/solkurvan. Dock finns indikationer på att en mindre spårförskjutning utåt i kurvan har uppstått vid början av urspårningssträckan. En viss spårförskjutning kan alltså ha funnits innan eller så har den ökat/uppstått vid lokalpassagen, skriver man.

Vissa ballastbrister

Så kallade RC-lok har enligt Trafikverket goda gångegenskaper och ska därför klara spårlägesfel bättre än de festa andra vagnar och brukar därför klara sig förbi solkurvor medan vagnar lättare spårar ur. Enligt lokförarens upplevelse pekar händelsen på att det kan ha uppstått en begynnande solkurva vid det tidigare uppmätta höjdlägesfelet. På platsen där olyckan skedde verkar det också som om det har gjorts sliperbyten samt att det kan ha funnits vissa ballastbrister. Dock menar man att inga sådana byten ska ha skett nyligen innan olyckan.

Kommentar

Teorin man kommit fram är således att hjulkrafterna vid spårlägesfelet ledde till skevhet för de lätta vagnarna i början av tåget. Enligt kommentar från Trafikverket bör det vidare poängteras att ballastens stabilitet borde ha varit signifikant nedsatt. Det kan ha orsakats av bland annat slipersbyte. Det bör vid olyckan också ha funnits ett större höjdfel som med hjälp av krafterna från tåget förvärrat den första spårförskjutningen. Allt detta kan ha lett till urspårningen, skriver man.