Sommaren 2014 i Aleppo, Syrien. Två äldre män, Sabri Wahid Asfur och Abu Yassin, satt utomhus i solen och drack sitt morgonkaffe, småpratandes medan staden och dess invånare gick igenom sin vanliga förmiddagsrutin.
Plötsligt föll några föremål ner från himlen. Tegelstenar och annat byggmaterial flög sin väg.
Sekunderna senare exploderade de fallna bomberna. Tusentals vassa och tunga bitar splitter flög åt alla håll.
– När jag återfick synen tittade jag mot min vän och såg hans sargade kropp, berättar Sabri Wahid Asfur när han tänker tillbaka på den dagen.
– Han andades ut sitt sista andetag.
Bomber som fördöms av Amnesty
Bomberna som briserade var så kallade tunnbomber, eller bensinfatsbomber. Tunnorna fylls med sprängmedel, bränsle och skrot och släpps från luften, för att orsaka så stor mänsklig skada som möjligt.
Tunnbomber används flitigt av den syriska regimen i det pågående inbördeskriget, och deras bruk har kritiserats mycket hårt av människorättsorganisationer, bland andra Amnesty International.
Attacken denna morgon sommaren 2014 är bara en av hundratals liknande bombningar utförda av styrkor tillhörande Syriens president Bashar al-Assad.
Bränsle skulle stoppas med sanktioner
Flera internationella embargon har instiftats mot den syriska regimen. För att stoppa luftangreppen har man försökt blockera införseln av bränsle till det syriska flygvapnet. Ändå fortsätter bombningarna.
Amerikansk underrättelsetjänst har lagt fram att detta är möjligt genom ett nätverk av företag som slunkit runt embargot. Tre av företagen som pekas ut av USA är kunder hos en panamansk advokatbyrå – Mossack Fonseca.
Skeppade rysk olja till Syrien
Ett av dessa företag heter Pangates, ett petroleumbolag baserat i Förenade Arabemiraten. USA svartlistade Pangates i juli 2014, då det misstänktes ha försett Syriens regering med 1.000 ton flygbränsle.
Bränslet tros ha sitt ursprung i en uppgörelse med ett ryskt gas- och oljeföretag, varifrån olja sedan har skeppats vidare till syriska raffinaderier.
”Används för humanitära skäl”
Pangates ingår också som del i Abdulkarim Group, ett syriskt konglomerat. Flera av gruppens andra företag har också kopplingar till Mossack Fonseca. Likaledes har USA svartlistat flera av dem för sin koppling till Syriens regim.
Pangates erkänner att man ha levererat olja till Syrien, men hävdar att man inte har vetat vad oljan slutligen har använts till.
– Vi säljer till icke-syriska firmor som inte står på EU:s eller USA:s sanktionslistor, säger företaget i ett uttalande till Reuters.
– Vi vet inte exakt vem som slutligen nyttjar bränslet men enligt vår information används det för civila och humanitära skäl.
Mossack Fonsecas läckta dokument visar att det dröjde över ett år efter sanktionerna, till augusti 2015, innan den panamanska advokatbyrån avbröt kontraktet och slutade administrera Pangates pappersarbete i diverse skatteparadis.
al-Assads kusin på kundlistan
En annan långvarig kund hos Mossack Fonseca var Rami Makhlouf.
Makhlouf är kusin till Syriens nuvarande president Bashar al-Assad. Han beskrivs av USA:s finansdepartement som en aktiv part inne i det syriska styret, som ”oegentligt drar fördel av och bidrar till korruptionen inom Syriens regim”.
Uppmärksammade inte sanktioner
USA frös år 2008 Makhloufs alla amerikanska tillgångar. Mossack Fonseca behöll dock syriern som kund.
Det dröjde till 2010 innan advokatbyrån överhuvudtaget internt uppmärksammade sanktionerna. Det var då myndigheterna på Brittiska Jungfruöarna begärde ut information om ett brevlådeföretag där som Mossack Fonseca hade skapat åt Makhlouf redan vid millennieskiftet.
Byråns partner ville inte bryta
Advokatbyråns huvudansvarige för juridisk efterlevnad ville då att man genast skulle riva kontraktet med Makhlouf.
Då sa dock en av byråns partners ifrån.
– Det finns anklagelser, rykten, men ingen fakta eller pågående utredningar eller åtal, skrev partnern intern till kollegorna.
Banken hade fortsatt förtroende
Enligt partnerna hade HSBC, den brittiska storbanken som förmedlat kontakten mellan Makhlouf och Mossack Fonseca, fortfarande förtroende för sin kund – och därmed borde Mossack Fonseca också ha det.
När anklagelserna mot Makhlouf började stegra backade dock partnern till slut – efter ökad press även från sina kollegor. I en intervju med Süddeutsche Zeitung säger han sig också ångra sitt ursprungliga beslut.
Mossack Fonseca tillägger att man som byrå aldrig hade ”något inflytande över företagets transaktioner eller affärsverksamhet”.
Makhlouf själv har avböjt att kommentera uppgifterna.
En historisk läcka av interna dokument
Dessa är långt ifrån de enda exemplen där Mossack Fonseca har bedrivit affärer med av USA svartlistade företag eller personer. Minst 33 sådana fall avslöjas i den historiskt enorma läckan på 11,5 miljoner av Mossack Fonsecas interna dokument.
Läckan, som först kom till tyska Süddeutsche Zeitung, har granskats över hela världen av den internationella organisationen för grävande journalister, ICIJ. Sveriges Television och Uppdrag granskning har som enda svenska medieföretag deltagit i den internationella granskningen.