En demenssjuk person som vägrar vård eller plats på särskilt boende behöver inte ta emot någon hjälp. Det säger lagen om självbestämmande. Kvar står ofta anhöriga som själva får ta allt ansvar.

Pär Rahmström, ordförande i Demensförbundet, menar att det inte är ovanligt att de anhöriga ofta mår sämre än de demenssjuka.

– Jag vill nog påstå att det finns en brist i den svenska lagstiftningen. Det här lämnar öppet många svåra situationer, säger Pär Rahmström.

En god man eller förvaltare har inte några befogenheter att bestämma om en demenssjuk person ska flytta till ett enskilt boende. Det är alltid upp till den demenssjuke. Men det kan ske förändring i den här frågan. Regeringen jobbar med en utredning om framtidsfullmakter. Att man själv ska få välja en företrädare, om man skulle bli oförmögen att ta egna beslut i framtiden. Pär Rahmström tror att det behövs en ändring i lagstiftningen.

– Jag hoppas utredningen kan leda till ett lagförslag. Helt klart så är det här någonting som behövs idag, om det hanteras med varsamhet och full respekt för den det gäller. För det är ett ingrepp i självbestämmandet. Men någon form av reglering behövs, säger Pär Rahmström, ordförande i Demensförbundet.