För två och ett halvt år sedan jublade Obama och demokraterna. De sista amerikanska trupperna kom hem. Han höll sina vallöften och det impopulära kriget slutade. Det startades av George W. Bush 2003 och fördjupade på många sätt krisen i Irak.

Ruta ett

Nu tycks Obama vara tillbaka på ruta ett. Han förkunnade i maj i år en utrikespolitisk doktrin som kunde tolkas så att USA i fortsättningen skulle vara mycket mycket försiktigt med att blanda sig i kriser som Syrien och Irak.

Obamas nya doktrin har varit att bara om USA:s nationella intressen direkt hotas ska USA ingripa militärt. Han har under de senaste åren inte räknat våldet i Irak eller Syrien dit.

Nu kan han tvingas att göra det. Perspektivet idag är att det kan bildas stora laglösa territorier i Syrien och Irak, skapade av att terrorgrupper under det rådande kaoset tar över delar av länderna, och använder dem som baser för fortsatta terrorattacker som kan gå långt utanför Syriens och Iraks gränser.

Som en bomb

Rapporterna om att en al-Qaida-inspirerad terrorgrupp står mindre än tio mil från Bagdad har slagit ner som en bomb i det politiska livet i Washington. Demokrater ger republikanernas Irak-krig, som inleddes 2003, skulden för det kaotiska läget.

Republikaner menar att Obama-regimen inte haft någon strategi för vad som skulle hända i Irak sedan man dragit sig tillbaka.

Nu har allt ställts på ända. På torsdagen sade Obama att han inte uteslöt ett amerikanskt militärt ingripande. Vita Huset sade dock att man inte skulle skicka marktrupper att strida mot terrornätverket Islamiska staten Irak och Syrien, ISIS.

Taget på sängen

Däremot har den irakiska regeringen under premiärminister Nuri al-Maliki tidigare begärt att få hjälp med luftangrepp mot terroristerna, som i en blixtoffensiv nu erövrat flera irakiska provinser. Dessa önskemål har då avvisats.

Men det demokratiska styret i Washington verkar vara taget på sängen efter den senaste tidens utveckling i Irak.

Det gör däremot inte den republikanska oppositionen som länge kritiserat presidenten för att ha försvagat USA:s positioner i regionen. En av de utrikespolitiska hökarna, senator John McCain, ansåg att Obama borde byta ut alla sina Irak-rådgivare.

Det kommer alltså bli en inrikespolitisk strid i USA om Irak. Tunga republikanska namn är beredda att godkänna nya amerikanska aktioner. Men frågan är vilka – och vilka aktionsplaner man nu ska göra upp. Och med den fart som ISIS-terroristerna rycker fram är det frågan om att handla mycket snabbt.

USA på samma sida som Iran

De terrorister som nu angripit Iraks territorium är sunniter och står i skarp motsats till den irakiske premiärministern al-Malikis shiitiska styre. Han är nära allierad med det shiitiska grannlandet Iran.

Troligen rör det sig i denna offensiv dock även om andra sunnitiska grupper som anslutit sig till ISIS på grund av missnöje med den shiitiska regeringen i Bagdad. Däribland anhängare till Saddam Husseins gamla Baath-parti och andra militanta sunnitiska grupper. Kanske kan man kalla det ett sunnitiskt uppror mot al-Maliki.

Den iranske presidenten Rouhani sade på torsdagen att Iran vill ingripa mot ISIS-terroristerna för att rädda Irak.

USA kommer alltså plötsligt i den mycket besvärliga situationen att hamna på samma sida som en av de regimer som USA under årtionden betraktat som en fiende som sponsrar annan terrorism i Mellersta Östern.

Redan i dag understödjer USA Irak med militär hjälp på cirka 100 miljarder kronor om året. Till det kommer omfattande militär utrustning.

Har inte försonat

Det som kommit upp under de hittills trevande planeringssamtalen om USA:s nya strategi i Irak visar att det kan bli tal om att sätta in de omdiskuterade drönarna i kampen mot Isis. Därmed uppkommer problemet att också civila kan drabbas.

USA under Obama ville i samband med tillbakagdragandet ur Irak 2011 lämna en del trupper kvar i Irak i träningssyfte och ”viss terrorbekämpning” men kunde inte komma överens med president al-Maliki.

Av många bedömare och politiker får al-Maliki hård kritik för att han drivit en politik som saknat moment av försoning mellan sunniter och shiiter. Det har drivit mängder av sunniter i armarna på terrorister.