Det är en grådaskig fredag i Grönklitt och Skidhjälpens åkare plockar ut sin utrustning från bussen. Killarna kommer från Eritrea, Syrien, Somalia och Afghanistan. De har varit i Sverige i något eller några år och hamnat i Orsa, där skidåkning mer eller mindre är en självklarhet.
Nybörjare
Det är säsongens andra längdskidsträning och för vissa av killarna är det andra gången de åker överhuvudtaget. Andra, som Biniam, är mer rutinerade. Efter ett år och fyra månader i Sverige har han stått på skidor en handfull gånger, varav en av gångerna var när han deltog i stafettvasan.
– Det var ganska svårt men kul att tävla. Jag vill tävla mer. Jag vill testa 90 kilometer från Sälen till Mora, säger han.
Mest etniska svenskar
Träningarna är del av projektet Skidhjälpen som längdskidåkaren Adam Johansson grundat.
– Jag är själv gammal skidåkare och jag har sett lite hur sporten ser ut och det är 100 procent etniska svenskar. Sporten är inte jättetillgänglig för alla. Så jag ville bredda sporten lite. Så att det inte blir konditionsidrottens svar på golf egentligen, säger han.
Vill börja tävla
Och visst verkar det som att Adam har lyckats. Killarna vill träna så ofta som möjligt. Flera av dem är också sugna på att börja tävla. Och när de nu börjat bekanta sig med skidvärlden är det inte säkert att just längdåkningen blir allas favorit.
– Det är roligt att åka längdskidor och man träffar mycket folk men jag tycker mest om slalom. Det är inte läskigt. Man ska ramla hundra gånger tills man lär sig, men man ska inte ge upp, säger Abdirizak Rage.