E 6 i Halland. Ambulanspersonal arbetar febrilt med att återuppliva en man som svävar mellan liv och död. Flera nyfikna stannar till för att fotografera och filma händelseförloppet. Vanliga människor, någon med ett barn på axeln.
Läget är desperat, personalen vädjar till åskådarna att hämta något i ambulansen. Men ingen reagerar på uppmaningen, i stället fortsätter filmandet. Återupplivningsförsöken misslyckas och mannen avlider.
– När man till och med blir ombedd att hjälpa till, men man väljer att stå och fotografera och filma, då tycker jag att det har gått överstyr, säger Fredrik Arvidsson, polisinspektör på polisen i region väst.
Allt vanligare
Den döende mannen hade troligen inte överlevt vare sig med eller utan fotografernas hjälp, enligt Arvidsson. Men problematiken kvarstår. Det blir allt vanligare att privatpersoner filmar och fotograferar vid olycksplatser och polisingripanden. De är inte bara i vägen för polis och räddningstjänstens personal, det har alltså till och med gått så långt att folk struntat i att hjälpa människor i nöd.
– När vi kommer är man bara tacksam att de ens har ringt till oss, säger Magnus Strid, polisinspektör på polisområde syd i Stockholm.
Personerna utsätter sig också själva för fara.
– Jag har varit med på flera olyckor där det blivit kökrockar till följd av att folk filmar och så kör man in i en annan bil framför, säger Fredrik Arvidsson i region väst.
Filmade fastklämt barn
I flera inlägg på polisens facebooksidor har bland annat Magnus Strid och Fredrik Arvidsson skrivit om sina upplevelser. Reaktionerna har varit kraftiga, tusentals kommentarer och delningar. De flesta instämmer i polisens syn på att fotograferingen många gånger är direkt oetisk. En och annan vittnar också om egna upplevelser.
”Har varit med om en krock där mitt barn satt fastklämd, och då kommer de fyra stycken som filmar och tar kort i stället för att hjälpa mig. Jag är både i chock och har panik. Men ändå var det viktigare för dem att filma. När polis och ambulans väl kom på plats hade antalet åskådare tredubblats, och ingen hade kommit fram för att hjälpa till. INGEN!”, står det i en av kommentarerna.
Efterlyser debatt
Varken polis eller forskare kan säkert säga vad det här beteendet beror på. Tipspengar från medier, ”likes” på sociala medier och en snabbt accelererande teknikutveckling nämns som bidragande orsaker.
– Det är en ganska ny utveckling. Vi har inte hunnit utveckla motsvarande etiska vanor kring detta. Det kan vara så att etiken hinner i kapp teknologin inom några år. Men det är också möjligt att vi i stället filmar allt mer för att våra möjligheter att göra det blir ännu mer avancerad, och vi blir lockade av ännu bättre teknik. Men jag gissar att vår etik gradvis hinner i kapp teknologin, säger Brian Palmer, socialantropolog vid Uppsala universitet, som bland annat har studerat civilkurage.
Det finns i dag ingen lagstiftning som förhindrar den här typen av fotografering. Och varken polis eller forskare ser heller detta som önskvärt. I stället efterlyses en öppen diskussion om etik och moral, och bättre utbildning.
– Vi borde ta upp dessa frågor mycket mer i skolor, i vuxenutbildning och i den allmänna debatten. Frågor om hur vi tar hand om varandra är en lika viktig del av någons bildning som matematik eller kemi, men får bara en mycket liten uppmärksamhet i alla dessa år av skolan, säger Palmer.