– Den handlar om hur jag har överlevt de sexuella övergrepp som jag utsattes för som barn. Det började när jag var fem och slutade när jag var fjorton år, säger Yvonne Kullenstjärna, författare till boken.

Skriver om sin läkeprocess

Hon har successivt skrivit om varje sak. Tagit ut olika delar som sina delpersonligheter, sitt inre barn och sina depressioner.

– Och så har jag skrivit om dem och hur jag har läkt dem, säger hon.

Och tillsammans med hennes egna erfarenheter har hon vävt in fakta från BRIS, Barnens rätt i samhället, om hur pedofiler fungerar och hur man kan hjälpa och stödja sina barn. Till exempel hur man ska lära sina barn att de har rätt till sin egen kropp.

– Lär barnen ända från grunden när de är små, att de har rätt att säga nej till sin egen kropp. Jag vill inte ha en kram av dig fast att du är min farmor eller min mormor. Det handlar inte om att jag tycker illa om farmor eller mormor, men jag vill inte just nu, säger Yvonne Kullenstjärna.

Uppmanar oss att se barnen

Och så uppmanar hon oss att verkligen se barnen, för att upptäcka när något inte är som det ska.

– Titta på barnen. Hur barnen beter sig, vad de pratar om, vad de säger, hur de leker och hur de målar. Ett barn målar inte med svart krita över sig själv, över sin familj eller över sitt hus utan att det är någonting, säger hon.

”Var aldrig tyst”

Vad vill du säga till någon som har blivit sexuellt utnyttjad?

– Var aldrig tyst! Sedan säger jag inte att du behöver stå som jag har gjort. Men var aldrig tyst utan hela dig själv. För det går inte över. Det går aldrig att glömma, det går aldrig att läka, men man kan faktiskt lära sig att leva med det. Och må väldigt bra, som jag gör idag, säger Yvonne Kullenstjärna.