Redan 1989, i en utredning kallad ”Utredningen om nya och bättre spår in i 2000-talet”, så nämns en höghastighetsjärnväg mellan Järna och Linköping till en kostnad av 5,2 miljarder kronor. Bygget stöttes och blöttes sedan i 23 år innan regeringen till slut 2012 bestämde sig för att bygga järnvägen.
Byggstarten är planerad till 2017 och Ostlänken ska stå klar 2028 och ska trafikeras av tåg som har en maxhastighet av 320 km/tim.
Trots 26 år av förberedelser, förstudier och inte minst planering hos kommunerna längs sträckan, så kan inte Trafikverket i dag tala om vilken sträckning banan ska ha.
Kanske besked om ett år
I planerna finns en mycket bred korridor kartlagd. En korridor som ska smalnas av och till slut ge den slutliga exakta sträckningen är meningen.
Inom korridoren finns cirka 1.300 mark- och fastighetsägare som nu bara väntar på besked om deras fastigheter måste rivas och vilka staten kommer att lösa in och vilken skogs- och jordbruksmark som kommer att stryka med.
– De kan få en indikation om ungefär ett år. Då är vårt mål att ha en spårlinje som berättar att vi har en intention. Sedan ska det samrådas och det ska tas beslut i olika former. Men målet är att om ungefär ett år så vet vi mera om var någonstans anläggningen kommer att förläggas, säger Johan Leval, en av Trafikverkets projektledare.
Geotekniker borrar
Just nu pågår som ett första steg borrningar i marken i korridoren längs bananans sträckning. Ett arbete som utförs av geotekniker.
– Det kommer att ta åtminstone fem till sex månader med grundundersökningar i förstudien. Sedan får man gå in och göra kompletterande borrningar, säger geoteknikern Mathias Andren som borrar söder om Norrköping.
Trafikverket kräver respekt
Stor osäkerhet alltså om det 26 år gamla projektet. Och Trafikverket svarar så här på klagomålen från mark- och fastighetsägare om ovissheten och den långsamma hanteringen och ekonomiska förlusten som detta ger:
– Jag kan förstå att det är frustrerande, men man måste också ha respekt, för att om vi ska få en så bra järnvägsanläggning som möjligt så måste vi på Trafikverket bilda oss en uppfattning först, säger Johan Leval.