Chico och Otis är två livsviktiga givare. Foto: SVT

”Blodhundarna” som räddar liv

Uppdaterad
Publicerad

Det är ständigt brist på blod och det är viktigt att hela tiden försöka hitta nya blodgivare. Så ser det ut bland människor, men även bland hundar. Vi följde med labradoren Otis från Eskilstuna, som några gånger om året gör sitt, för att rädda liv.

– Jag själv är blodgivare och tycker det är viktigt, därför tycker jag även att min hund kan göra det. Det är också bra att de blir vana vid veterinärmiljön, säger Mia Leufven, Otis matte.

Var tredje månad besöker Otis djursjukhuset i Strömsholm, mellan Eskilstuna och Västerås. Det hela fungerar ungefär på samma sätt som när matten Mia, och andra människor, ger blod och precis som bland människor är man ständigt på jakt efter nya givare.

– Blodgivare blir hela tiden pensionerade, sjuka eller flyttar. Vi behöver en ständig tillförsel av nya blodgivare. Eller aspiranter för att bli blodgivare, för det är inte alla som passar, säger Lotta Öhman, veterinär på djursjukhuset i Strömsholm.

Positivt att vara negativ

För att duga som blodgivarhund krävs att man väger 27 kilo, är född i Sverige, inte reser utomlands, inte avlas på, och att man är pigg, frisk och glad. Samtidigt som det är positivt om givaren är negativ.

– När det kommer till blodgrupperna har vi framförallt två stycken som vi bryr oss om. De kallas DEA 1.1 negativ och positiv. Ungefär som bland människor kan de negativa ge till alla, medan de positiva bara kan ge till de positiva. Så vi tycker att negativa givare är jättebra, säger Lotta Öhman. 

Blodet tappas från halsen 

Innan Otis får lämna blod tas ett prov för att försäkra sig om att han är helt frisk. När han är friskförklarad ska han börja tappas, och då från ett kärl vid halsen.

Men just den här gången går Otis och Mias sjukhusbesök inte som planerat.

– Den här gången hade Otis lite tunna kärl, det gick inte att komma in bra i dem. Vi tappar aldrig en hund som inte vill, vi vill inte att de ska bli spända och oroliga för nästa gång, säger Lotta Öhman.

Gör det ont?

– Det är som för dig om du skulle bli stucken. Det här är exakt samma nål och påsar som du blir tappad med.

Livsviktigt

Otis fick boka in en ny tid, men givaren Chico i från Västerås får vänta några månader på nästa besök, för där gick besöket som en dans.

Lotta Öhman menar att blodet som Otis, Chico och de andra hundarna ger kan innebära skillnaden mellan liv och död.

– Man räddar liv, vi ger bara blod till de hundar och katter som verkligen behöver det, säger Lotta Öhman.

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.