Alexandramannen sökte upp unga flickor på nätet och låtsades vara kvinna. Hans offer var många, och 2006 dömdes han till tio års fängelse för våldtäkt, grovt sexuellt utnyttjande av minderåreig, misshandel, sexuellt tvång och förförelse av ungdom. Ett av hans offer var Isabelle Sandström, då bara 13 år.
– Det började att jag fick ett mejl via Lunarstorm, det community som var populärt då, av en tjej som sa att hon var 25 år. Hon skrev att jag var fin och snygg och ville ha bilder av mig. Hon bad om min MSN-adress, som jag blåögt gav ut. Där fortsatte det med att jag skulle skicka bilder, och hon skrev att hon tyckte jag borde bli modell och hon skulle hjälpa mig med det.
Isabelle åt upp smickret, som kom i en period då hennes självförtroende var dåligt.
– Jag var som alla andra i den åldern väldigt osäker. Att få den bekräftelsen då gjorde mig väldigt glad, och jag tänkte inte på vad som kunde ligga bakom.
Och dina föräldrar då, vad sa de?
– De visste ingenting. Mamma hade ju varnat mig, ’du får akta dig för snuskgubbar på nätet’. Men här var det ju ingen snuskgubbe för mig, det var ju en 25-årig tjej.
Vågade inte berätta på många år
Efter en tids kontakt sa ändå Isabelles magkänsla att det inte stod helt rätt till, och hon blockade Alexandra-mannen.
– När det började gå över till att jag skulle träffa en massör i Sundsvall så kändes det inte bra. Jag var inte misstänksam kring att det här kanske inte var en tjej, men jag tyckte inte att det kändes bra, berättar Isabelle Sandström.
Efter händelsen tog det många år innan hon berättade för någon. Först när hon skrev en uppmärksammad debattartikel på SVT:s Opinion vågade hon berätta för sina föräldrar.
– Jag hade inte vågat berätta för jag skämdes och tyckte att det var mitt eget fel att det här hade hänt. Det tror jag att många andra också känner. Man vill inte veta hur besvikna ens föräldrar kommer att bli, säger hon.
”Han blev chockad”
Den första hon berättade för var hennes dåvarande pojkvän, efter att han velat att de skulle lyssna tillsammans på en radiodokumentär om Alexandra-mannen.
– Han blev chockad och ledsen och visste inte hur han skulle reagera.
Trots reaktionen är hon väldigt glad över att hon vågade berätta.
– Det kändes otroligt skönt. Men samtidigt kände jag att jag borde berättat det tidigare, och kanske till och med anmält det som hänt, för då hade det gått snabbare för mig att bearbeta det.
”Våga prata om det”
I dag är Isabelle Sandström engagerad i frågan, och driver att skolor ska prata mer om det här, om vem som kan ta kontakt och hur nätpedofili kan se ut, för unga förstår kanske inte alltid vem som ligger bakom.
”Vi måste föra upp ämnet i ljuset, vi måste få tjejer att förstå att när de blir utsatta för sexuella närmanden online är det inte på något sätt deras fel, utan helt och hållet personen bakom den andra skärmen. Alla unga måste förstå att detta är avskyvärt och något som måste bekämpas. Detta kan vi tillsammans göra, om fler tjejer vågar prata om det och anmäla!” skriver hon på Opinion.
Att barn av i dag är mer vana vid nätet gör inte att problemet försvinner.
– Nätpedofilerna är otroligt manipulativa och vet vad de ska säga. Även om unga i dag är mer vaksamma hittar de här männen nya sätt att komma in i deras liv. Det är lättare för dem att hitta de här tjejerna.
Vad är ditt råd till andra unga tjejer och killar?
– Det viktigaste är att hitta någon man litar på som man kan prata med för det gör så otroligt mycket. Att gå runt som 13-åring och bära på en sådan här sak själv, det ska man inte behöva göra. För mig hade det betytt att jag hade sluppit skammen och känt att det inte är mitt fel.