Ja det mesta som kunde gå snett gick snett hösten 1964. MFF hade en betryggande ledning när det återstod tre omgångar. Men då började laget förlora.

– Allt det som hade fungerat under hela året fungerade inte de sista matcherna. Vi var inte mentalt förberedda. I stället för att vara lugna och sansade blev vi oroliga, säger Lasse Granström, anfallare i Malmö FF 1958-71.

Inför sista omgången hade MFF två poäng och fem mål upp på närmsta utmanaren Djurgården. Vid den tiden fick man två poäng vid seger.

”Gratulerade oss till guldet”

Malmö spelade borta mot Norrköping, och där trillade baklängesmålen in. Det blev förlust med  0-3. När slutsignalen gick var MFF ändå mästare eftersom Djurgården ledde med 3-1 mot IFK Göteborg. Lagen hade då lika poäng och lika målskillnad, men Malmö hade varit bättre i inbördes möten.

– När vi gick av banan trodde vi att vi var mästare. Norrköpings dåvarande tränare Georg ”Åby” Eriksson gratulerade oss till guldet, säger Lasse Granström.

I Stockholm spelade man på övertid när Leif Eriksson kom loss och fälldes av Göteborgs Erik ”Tidan” Johansson. Domaren blåste straff. Den lades av Bernt Andersson som gick under smeknamnet ”Sump-Hugo”. Men han sumpade inte, och guldet gick till Djurgården. Men TV-bilderna visade tydligt att förseelsen inträffade  utanför straffområdet, och att straffen därför var felaktigt dömd.

– Ja det är klart att vi blev förbannade. Men samtidigt blev det en tändvätska för oss kommande säsong, säger Lasse Granström.

Ja året efter fick MFF revansch, och vann allsvenskan, inte minst tack vare anfallsparet Lasse Granström och Bosse Larssson.

Kommer inte upprepas

Lasse Granström följer MFF:s matcher, ibland på stadion, ibland hemma i soffan. Han är dock inte rädd att det som hände för 50 år sen ska återupprepas.

– Skillnaden är att de är inne i en mycket positiv trend. De känner nog som vi gjorde i början av säsongen 1964, att allting går väldigt lätt. Det finns absolut ingen anledning att tro annat än att de springer hem det här, avslutar Lasse Granström.