Innan vintern hade Yngve Karlsson fjorton bisamhällen. Nu finns bara hälften av dom kvar.

– Det beror på en kombination av den dåliga sommaren förra året och ett antal virussjukdomar som har slagit ut bina, säger Yngve Karlsson, ordförande i Värmlands biodlaredistrikt.

Förra året var ingen bra sommar så det regnade mycket under augusti. Det fanns heller inte så många blommor för bina att pollinera. Det fick till följd att bidrottningarna inte lade så många ägg och att de övervintrande bisamhällena blev relativt små. Dessutom härjar varroakvalstret som smittar bina med dödliga virussjukdomar. Det är dessa två anledningar som tillsammans gör att så många värmländska bisamhällen har dött under vintern.

– Det är ett stort problem. Inte bara för honungsproduktionen utan främst för pollineringen. Pollineringsmöjligheterna minskar ju när det finns färre bin, säger Yngve Karlsson.

I Värmland beräknas 20 till 30 procent av bisamhällena ha försvunnit under vintern. Men i variationerna är stora även inom länet.

– I Kristinehamn och Storfors räknar man med en låg dödlighet på endas 5-10 procent, säger Agne Carlson utbildningsansvarig inom Kristinehamns biodlaredistrikt.

För Yngve Karlsson får bidöden stora ekonomiska konsekvenser.

– Jag räknar med att förlora 5000 kronor per försvunnet bisamhälle, säger han.

Men att bina försvinner är inte bara problematiskt för biodlarna.

– Utan bin tror jag inte att vi människor kan överleva, säger Yngve Karlsson. Jag har hört att en tredjedel av vår livsmedelsproduktion är beroende av binas pollinering.