Det närmade sig midnatt och det var i slutet av december förra året. I en port till ett hyreshus i centrala Åmål och under en tid då de flesta har det kommande julfirandet i sina tankar.
Brand i huset
I huset bor flera familjer och jag ringer på hos en av dem. Personen som är hemma och öppnar heter Karin Rådberg och hon berättar att hon har tre barn och allihop var hemma den här natten.
– Det knackade och ringde på dörren och det var grannen som sa att det brinner i portuppgången. Då gick jag ner och såg att det brann här nere i en pappersinsamling som stod här. När man ser och hör att det brinner så blir man jätterädd och chockad och jag hade precis sovit och hade en nyfödd bebis hemma dessutom, säger Karin Råberg när vi står tillsammans nere i porten.
Två veckor
Den här branden släcktes ganska snabbt av räddningstjänsten och spreds inte till lägenheterna ovanför eller butikerna på bottenplan. Det ovanliga i just det här fallet är att en kille som nyss fyllt 15 år, grips en vecka senare och sätts i häkte bland vuxna och det i hela två veckor.
Då är han misstänkt för mordbrand, inte bara i det här fallet utan också för en brand i en bäddmadrass i det familjehem där 15-åringen bodde.
Hur kunde det egentligen bli så här?
Ingen inblandad i ärendet vid Åmåls kommun vill ställa upp för en intervju i Västnytt utan skickar istället fram kommunikatören Jan Andersson.
– Det här är ett sorgligt och beklagligt ärende. Vi behövde ha en SiS-placering och vi fick ett erbjudande men det framkom att säkerhetsnivån i den placeringen inte var så hög som vi såg behov av och därför valde vi att avstå. Det fanns inga andra platser på SiS och då blev häktet tyvärr det enda alternativet, säger kommunikatören Jan Andersson vid Åmåls kommun.
Men var det inte ändå bättre med det här boendet som ni blev erbjudna än att sätta en 15-åring i häkte?
– Tanken var att placera pojken på det boendet men när säkerheten inte kunde garanteras så gick det inte, säger Jan Andersson.
Karin Rådberg, som så abrupt blev väckt av att det brann i portuppgången, har en önskan när det gäller 15-åringen.
– Ja, jag hoppas ju att han får hjälp för det tror jag att han behöver få. Det är väl så man tänker och hur det kan ha blivit så här, säger Karin Rådberg och går in i porten igen.