Temperaturen visar -10 grader och inne på Stadsmissionen har de just börjat servera lunchen. Det strömmar in folk, män och kvinnor i alla åldrar. På de madrasser som tillfälligt lagts ut i lokalen sover människor en stund innan de måste ge sig ut i kylan igen. Vi kliver bokstavligen över en sovande man när vi tar oss upp för trappan för att prata en stund om läget för stadens hemlösa med Ronald Henriksson på Stadsmissionen.

– Vi har ungefär 30-50 bostadslösa i Västerås. I dag finns bara 16 akutplatser, 6 för kvinnor och 10 för män på stadens tre härbärgen. Hur det sett ut med plats de senaste nätterna vet inte Ronald, men kylan brukar innebära att trycket ökar på härbergena.

Vidare berättar han att det egentligen inte är fler härbergesplatser som behövs i stan, utan fler enkla bostäder så att människor kan få något eget.

– Många undviker härberget för att man kanske riskerar att få dela rum med någon man har något otalt med. Man kan vara rädd att bli bestulen eller påhoppad.

Hoppas ha råd med lördagsöppet

Stadsmissionens dagverksamhet i Västerås håller öppet 8-15 på vardagar och just nu vänder och vrider de på varenda krona för att försöka få till några timmar öppet på lördagar, så snart som möjligt.

Ronald Henriksson och flera av de hemlösa på Stadsmissionen som vi pratar med vittnar om att det blivit svårare att få hjälp med bostad och kläder. Känslan är att klimatet i samhället har hårdnat de senaste åren och socialsekreterare, kommunaltjänstemän och politiker har just nu fullt upp med flyktingmottagningen. Men Ronald är noga med att berätta att Stadsmissionen hjälper alla.

– Vi ställer inte svaga gruppers behov mot varandra, säger han.

Stadsmissionen har verksamhet och tar emot även bostadslösa flyktingar och bostadslösa EU migranter i sina lokaler och Ronald berättar att det finns givare som dragit tillbaka sina månatliga bidrag för att Stadsmissionen valt att även hjälpa migranterna med tillexempel tvätt och duschmöjligheter.

Ständig oro över var man ska sova nästa natt

En äldre man vi träffar berättar att han bott på en parkbänk under hela hösten men i sista stund har han lyckats få hjälp att få tag i en husvagn som är riktigt varm och skön om nätterna. Där bor även hans vän som saknar bostad. En annan man berättar att han brukar sova ute, under en bro vid järnvägen.

Vi träffar också Caroline, en småbarnsmamma som berättar att hon ständigt har ångest över var hon ska sova nästa natt.

– Jag vaknar på morgonen och det första jag tänker på är var jag ska sova kommande natt. Man blir alldeles psykiskt förstörd av oron och kylan göra att man blir stel och mår dåligt både i kroppen och psykiskt, säger hon.

– Ibland har det varit så kallt på natten att vi inte kunnat sova utan tvingas gå omkring hela tiden. Man får ingen ro.

Vänner och bekanta

Annika Wessén har hittills i vinter inte behövt sova ute, utan har haft turen att få en plats på Eken eller kvinnohärberget Freja. Hon är noga med att alltid vara där vid halv sex när boendet öppnar för att få en plats till natten. Men hon har sovit ute många gånger tidigare. Jag frågar vad hon gör när hon inte får någon plats på Freja eller Eken.

– Ja, jag kollar igenom telefonen efter vänner och bekanta som jag kan ringa, men jag gillar inte att be om att få sova hos folk jag inte känner så bra. Jag vill liksom inte tränga mig på. I värsta fall, om vännerna inte kan ställa upp med sovplats är det trappuppgångar och andra hemliga krypin som gäller.

– Men då blir det inte så mycket sova, det blir mer att man försöker hitta en lugn plats att sitta på under natten. Ibland har jag gått fram och tillbaka till Bäckby bara för att hålla igång.

Hur kan man hjälpa?

Vad kan man som privatperson bidra med för att underlätta för de hemlösa då?

– Varma vinterkläder för herrar har vi brist på. Varma jackor, skor, halsdukar, mössor, byxor och gärna sovsäckar. Helt och rent tack, säger Ronald Henriksson på Stadsmissionen.