På Kristiansborgs förskola i Västerås arbetar idag 14 personer, varav fem är män, vilket alltså är drygt 30 procent av personalen. Förskolläraren Johan Tirén är en av dem och han har jobbat på förskolan i 20 år.

– Eftersom man lägger så mycket av sin tid på arbete, tänkte jag att jag ville göra något viktigt, och att jobba med barn är viktigt och därför sökte jag till förskollärarlinjen, berättar Johan som inte ångrat sitt yrkesval, förutom att han tycker att lönen kanske kunde vara högre.

Lena Wadsten är förskolechef på Kristiansborgs förskola och hon har varit där lika länge som Johan, och för henne är det självklart att det ska finnas män i personalgruppen både för barnens skull och för personalgruppens skull, men hon anställer inte någon bara för att de är män.

– Nej det gäller ju att man har en pedagogisk kompetens också. Sen försöker vi ha en man och en kvinna i varje barngrupp, helst inte två kvinnor och inte heller två män, säger Lena.

När Johan Tirén började var han alltså först på plan och även ensam man ett tag, men med tiden har de blivit fler och att han och andra män på förskolor drar till sig fler män, det tror både han och kollegan, barnskötaren Niclas Hikes.

– Ja jag är ju ett exempel på det, jag sökte hit för att det fanns flera män här sen tidigare, berättar Niclas, som svar på min fråga om barnen märker någon skillnad på männen och kvinnorna i personalen, skrattar och svarar:

– vi är ju bara här och leker med dem, tror barnen, de tänker ju inte på att vi jobbar här, men fråga dem gärna jag skulle vilja höra svaret, skrattar Johan.

Och när vi frågar ett par av barnen får vi en jakande nick till svar på om det är någon skillnad, men när jag frågar vad skillnaden är dröjer svaret en stund och så kommer det:

– Jag vet inte.