Och det var i alla fall ett par som fick varandra på slutet som ett resultat av decemberöverenskommelsen, partiledarnas något fantasilösa namn på sin pakt. En konsekvens av den är att Stefan Löfven har fått Jonas Sjöstedt i knäet för resten av mandatperioden.
Nu finns det på pränt, svart på vitt, att Löfven bara kan vara säker på att få igenom sin budget om hans partikonstellation i riksdagen är större än Alliansens. Och den matematiken kräver att Vänsterpartiet är med om budgeten. Utan att behöva lyfta ett finger har Jonas Sjöstedt fått frikort till inflytande och makt – med Alliansens goda minne och Stefan Löfvens ”till detta är jag nödd och tvungen.”
Cementering av blockpolitiken
I undertexten i överenskommelsen från den 27 december kan man också uttyda en cementering av blockpolitiken. Det var inte vad Stefan Löfven ville. Hans strävan var att bryta upp blockpolitiken, som han tyckte var fördummande.
Inte minst ville han bryta upp Folkpartiet och Centern från Alliansen för att få ett slut på den borgerliga gemenskapen. Nu kan det bli så att Alliansen är än mer mån om att hålla ihop och komma med nålstick mot Stefan Löfven för att visa att decemberöverenskommelsen inte är någon tvångströja på oppositionen.
Dramatiska förändringar
Den politiska arenan har under året genomgått den ena dramatiska scenförändringen efter den andra.
Det känns som en evighet sedan en segerrusig Gustav Fridolin sparkade av sig skorna och jublande slängde sig i fontänen vid Mariatorget i Stockholm. Men det är bara sju månader sedan Miljöpartiet likt en komet blev näst största parti i EU-valet.
Sedan dess har partiet transformerats från kelgris till styvbarn. Allianspartierna har mer eller mindre tydligt gett uttryck för att Löfven borde göra sig av med Miljöpartiet.
Det är ett mindre bekymmer för Stefan Löfven än att LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson och Göran Persson tycker detsamma. Och i opinionsmätningar är det en försumbar andel som tycker att Socialdemokraterna och Miljöpartiet utgör en bra konstellation tillsammans.
MP problem för Löfven
Och visst har de idealistiska miljöpartisterna ställt till problem för statsministern. De mest påtagliga är Förbifart Stockholm och Bromma flygplats. Det var väntat eftersom de två partierna redan i valrörelsen gick fram med två helt motsatta uppfattningar om Brommas öde och byggandet av förbifarten.
Däremot var det mera förvånande att miljöminister Åsa Romson inför öppen ridå desavouerade lantbruksminister Sven-Erik Bucht i vargfrågan.
Små partier framåt i EU-val
EU-valet i maj var en segerparad för de små partierna. För Socialdemokraterna och inte minst för Moderaterna var valresultatet nedslående. De hade missat människors längtan efter visioner och värderingar, som blev kännetecken för EU-valrörelsen.
När riksdagsvalet närmade sig blev det mer vardag i politiken igenom med traditionella ämnen som jobb och skola i förgrunden. Med Gudrun Schymans framfart i färskt och smärtsamt minne talade varenda partiföreträdare om feminism och jämställdhet så fort de närmade sig en talarstol.
Samtidigt såg det länge ut som om kampen mellan Moderaterna och Socialdemokraterna skulle bli en torr och kameral föreställning om vem som kände mest ansvar för överskottsmålet i statens finanser.
Strid trappades upp
Men striden trappades ned mot slutet av valrörelsen, förmodligen för att båda sidor insåg att en procentsats i statens finanser inte får väljarna att rusa till valurnorna.
Moderaterna överraskade stort med att gå till val på höjda skatter. För de som håller med Ulf Adelsohn om att det sitter i Moderaternas gener att sänka skatten uppstod total förvirring.
Fredrik Reinfeldts sommartal på Norrmalmstorg den 16 augusti skapade också blandade känslor. En del föll i trance inför hans ”öppna hjärtan-tal”, andra blev oroliga för konsekvenserna. Inte minst steg två i talet som berättade om vilka uppoffringar väljarna måste göra för att för att kunna välkomna människor på flykt – det skulle gå ut över välfärden.
SD valets stora vinnare
Kritikerna ansåg att Reinfeldts retorik gick Sverigedemokraternas ärenden. Hur det än var med den saken blev Sverigedemokraterna valets enda segrare och i Moderaternas valanalys fick bristen på integrationspolitik stort utrymme.
Sverigedemokraterna hade en enorm makt som de använde till att utlösa en regeringskris. Decemberpakten omintetgör den möjligheten. Visserligen kommer Sverigedemokraterna fortfarande att kunna avgöra frågor i kraft av sin ställning som tungan på vågen.
Försvagad position
Men deras position som vågmästare har försvagats väsentligt sedan de fällde regeringens budget. Att det skulle ske fanns med i kalkylen. Jimmie Åkessons vikare som partiledare, Mattias Karlsson, sa vid flera tillfällen på vägen mot budgetomröstningen att vågmästarställningen var viktig men inte viktigare än att partiet skulle växa sig ännu större.
Den utvecklingen hoppas de på nu när de ser sig som det enda riktiga oppositionspartiet i riksdagen. Nästa val får visa om ett högljutt och mera aggressivt oppositionsparti med mycket litet inflytande är en röstmagnet för väljarna.