Familjen Olausson i Uppsala har fem barn. Tre biologiska tonårsbarn och så minstingarna Julia och Elliot. De är båda adopterade från Serbien och är barn med speciella behov. Julia har en lättare cp-skada och Elliot föddes för tidigt i vecka 25 och har utvecklats långsammare än andra barn.
– På grund av vår ålder var det inte aktuellt för oss att stå i kö för att adoptera från Kina, säger mamma Camilla Olausson.
Socialstyrelsens rekommendationer säger att människor som adopterar inte ska vara över 42 år, och köerna för att adoptera friska spädbarn är långa, ibland upp till sex år.
– Vi bestämde oss tidigt för att adoptera lite äldre barn, med någon form av speciella behov, säger Camilla Olausson.
Vanligt med särskilda behov
Och det blir allt vanligare att barn som adopteras har särskilda behov. Det menar den största adoptionsbyrån i Sverige, Adoptionscentrum.
-Det kan vara medicinska problem eller fysiska funktionshinder. Det är barn som har svårare att få en familj i sitt födelseland. Och då är internationell adoption en möjlighet för dem att få en egen familj, säger Margret Josefsson, förmedlingschef på Adoptionscentrum.
Minskar stadigt
Adoptionerna i Sverige har minskat stadigt. På tio år har de minskat med över 36 procent.
Från de länder som adopterar bort flest barn till Sverige, som Kina, Korea, Indien och Colombia har antalet adoptioner halverats sen 2009.
Och helt färska siffror visar att trenden fortsätter. Under första kvartalet i år adopterades 127 barn, 13 procent färre än de 147 adoptioner som skedde under samma tid i fjol. Det visar siffror från Statistiska Centralbyrån som SVT Nyheter tagit fram.
Enligt Margret Josefsson beror minskningen på att färre barn behöver nya familjer tack vare förbättrade levnadsvillkor i hemlandet.
– Fler har fått det bättre och möjligheten att stanna i sitt ursprungsland har blivit större. Enligt FN:s barnkonvention ska barnen i första hand stanna hos sin familj, i andra hand i födelselandet och därefter adopteras till utlandet.
Friska barn adopteras alltså i högre utsträckning inom sina hemländer, medan barn med kända särskilda behov adopteras internationellt. Nu har sex av tio barn som adopteras i Sverige särskilda behov. Och för familjen Olausson var det ett självklart val.
– Jag tänker tvärtom nu, att OM vi hade fått fler biologiska barn, då hade vi aldrig haft möjlighet att lära känna de här barnen. Och det hade ju varit tragiskt, säger Camilla Olausson.
– Det är en väldigt go känsla faktiskt, att känna att man gör någonting för någon annan. Men samtidigt ger det så mycket tillbaka, säger fembarnspappan Thony Olausson.