Enligt Svenska Dagbladet ska sex miljoner kronor av Sidas pengar förlorats på grund av dåliga växelkurser och ytterligare 33 miljoner då projekt inte valutasäkrats över tid under förra året. Pengar som hamnat hos banken i stället för hos mottagarländerna.
Bristen på valutasäkring skapar även problem för mottagarländerna som inte vet hur stort biståndet blir.
Utrymme för förbättring
Riksrevisorn Claes Norgren säger enligt SvD att det finns ”en stor förbättringspotential”.
– Det är viktigt att Sida och UD säkerställer att de har den kompetens som behövs för uppgiften, konstaterar han.
Norgrens råd är att anställa en valutaexpert eller komma överens med Riksgälden, som dock också får kritik i rapporten. Riksrevisionens åsikt är att myndigheten inte gett Sida tillräckligt stöd för att valutaväxlingen ska ske optimalt kostnadseffektivt.
Sida: Upphandlat avtal
På Sida är reaktionerna på kritiken blandade.
– Det kan finnas viss besparingspotential i det här men vi gjorde redan förra året en prövning av vilka möjligheter vi har att agera inom ramen för det här riksgäldsavtalet som finns, som är upphandlat för statliga myndigheter. Vi har då bedömt att vi inte kan gå så långt som att konkurrensutsätta bankerna i enskilda valutaköp utan vi har att följa riksgäldens avtal och den automatiserade växlingstjänst som finns där, säger Sidas överdirektör Bo Netz.
Sida ska studera rapporten för att se om det finns skäl att ompröva hur man jobbar, men Bo Netz tror inte att man behöver anställa särskild expertis.
– Däremot vill vi titta på om vi på något sätt kan använda riksgäldens expertis lite bättre. Kan vi spara något av de här miljonerna så är det så klart väldigt välkommet.
Kammarkollegiet: En självklarhet
I Riksrevisionens rapport lyfts Kammarkollegiet fram som ett föredöme. Om Sida och UD hade valutaväxlat på samma sätt hade 40 miljoner kronor kunnat sparas enligt Riksrevisionen.
Leif Hässel, chef för Kammarkollegiets kapitalförvaltning, lyfter fram tre viktiga faktorer: Man måste ha personal som kan valutahandel, ett avancerat tekniskt system som minimerar misstagen och följer valutakurser i realtid, samt att man frågar flera banker och jämför. Där gör Kammarkollegiet en annan tolkning av ramavtalet med Riksgälden, säger Hässel.
– När vi ser i realtid att en valutakurs inte är rimlig frågar vi inte pris bara mot en bank. Skulle vi bara fråga en bank skulle jag garantera att vi inte fick bästa pris, säger han.
TT: Är det en självklarhet, tycker du?
– Absolut. För mig i alla fall. Jag vet inte vad någon annan gör men det här är mitt sätt att se hur en sådan här verksamhet bör bedrivas.