Att antalet tiggande EU-migranter har ökat kraftigt de senaste åren är något få har missat. Det kommer flera rapporter om attacker mot tiggare, samt att medborgargarden bildats för att skrämma bort dem. I Norge har man öppnat för kommuner att förbjuda tiggeri, ett förbud som även Sverigedemokraterna vill införa.

”Stor moralisk förvirring”

Erik Hansson, doktorand på Uppsala Universitet har skrivit en uppsats om fenomenet och menar att svenskar är för ovana vid tiggare i stadsbilden.

– Det är en stor moralisk förvirring som har uppstått bland svenskar. Vi möter manifesterad fattigdom öga mot öga. Någon vi inte är vana med. Sverige har en historia av att vara ett välfärdsamhälle, sen långt bak i tiden har vi haft en bild av Sverige som en unik plats i världen där vi har utrotat fattigdomen. Folks starka reaktioner har nog en del att göra med upplevelsen av total förändring i stadsbilden.

Många ser det som samhällets ansvar

Erik Hansson har i sin uppsats intervjuat 30 stockholmare om deras åsikter, tankar och känslor kring ämnet tiggeri. En av de huvudsakliga upptäckterna han gjorde var att det var praktiskt taget omöjligt att utläsa någon form av trend bland åsikter vare sig beroende på ålder, könstillhörighet, ursprung eller klassbakgrund.

– Det fanns ingen allmän uppfattning om det personliga ansvaret vad det gäller tiggeri. Det fanns till exempel många som stod till vänster politiskt som likt många till höger såg det som en moralisk rätt att inte behöva ge pengar. Utan att det är samhällets ansvar.

Oro var pengarna hamnar

Något annat som var anmärkningsvärt var hur svenska tiggare uppfattas jämfört med EU-migranter. I intervjuerna sågs inte svenskar som tiggare i första hand utan som hemlösa med missbruk. Det gjordes en viktig skillnad bland dessa för då sågs de inte som professionella, det finns inte ett långsiktigt syfte med tiggandet och framförallt samarbetar de inte. Detta till skillnad från EU-migranter som upplevs som organiserade och beskrevs komma till Sverige som genom en ”invasion”

Trots att flera av de intervjuade har fått höra annorlunda finns fortfarande en oro om var tiggarnas pengarna går till.

– Många hade läst DN:s reportage om tiggare eller hört kyrkor och människorättsorganisationer dementera att tiggarna är organiserade och välbetalda. Trots det fanns det misstankar om var dessa pengar hamnade. Flera sade sig hellre skänka till en svensk missbrukare eftersom de i alla fall då visste vad pengarna skulle gå till.

Stereotyp bild av EU-migranter

Erik Hansson menade att det i intervjuerna gick att finna en stereotyp bild av EU-migranter.

– Den vanliga bilden är en rumänsk rom, som reser hit för att tigga professionellt i några månader för att sedan åka hem med pengar till sin familj. Intressant var även att typiska gamla myter om romer som cirkulerat i över hundra år kom till ytan. En äldre kvinna beskrev att retoriken nu är identisk nu med hur det var när hon var ung.