Frankrikes, Kinas och Rysslands utrikesministrar har lämnat förhandlingsorten Lausanne i Schweiz. Det kan ses som ett tecken på att de inte tror särskilt mycket på ett resultat.
Men USA:s utrikesminister John Kerry tänker stanna till torsdag morgon liksom Tysklands utrikesminister Frank-Walter Steinmeier som redan på ett tidigt stadium på onsdagen sa att han ville stanna kvar i Lausanne över natten för att se hur saker utvecklades under torsdagen.
Ren konstruktion
Ett tidigt tecken på att det kunde bli förlängda samtal. Den tidsfrist som sattes upp – alltså senast vid midnatt den 31 mars – är ren konstruktion. Det fanns egentligen ingen anledning till just detta datum.
USA och president Barack Obama befinner sig visserligen under press från kongressen att senast detta datum ha funnit en lösning. Men samtidigt kommer inte kongressen att återsamlas efter ett uppehåll förrän i mitten av april.
Kongressen har hotat med nya ekonomiska straffåtgärder, sanktioner, mot Iran. Men de kan alltså inte beslutas förrän i mitten av april.
Det betyder att det i praktiken finns ytterligare tid för att nå en uppgörelse i Lausanne. Att Kerry stannar till – som det heter – ”åtminstone torsdag” är ett tecken på hur gärna Obama vill nå en uppgörelse. Han menar att en uppgörelse med Iran kan leda till att en rad andra problem i Mellanöstern skulle kunna lösas genom att USA får förbättrade relationer med Iran.
Ska ge ramar för framtiden
Det var aldrig tänkt att det den 31 mars skulle bli en definitiv överenskommelse men det skulle ge ramar för ett detaljerat beslut som ska bli klart vid halvårsskiftet.
Allteftersom förhandlingarna fortskrider kommer nya problem i dagen. Det är en strid om dessa detaljer som försvårar en uppgörelse.
En sådan handlar om FN:s säkerhetsråds beslut om straffåtgärder mot Iran. USA kan gå med på att de hävs om man når en uppgörelse, men menar samtidigt att de ska träda i kraft på nytt om Iran inte håller sig till uppgörelsen.
Ryssland är emot detta. Ryssland menar att om sanktionerna upphävs, måste säkerhetsrådet fatta ett nytt beslut om åtgärder mot Iran. Och det är troligt att Ryssland inte vill gå med på att besluta om nya sådana sanktioner hur som helst.
Olika utgångspunkter
Detta har att göra med de motsättningar som finns mellan Ryssland och USA på andra områden, särskilt i fråga om Ukraina.
Men problemen att nå en lösning handlar också om att USA och Iran har olika utgångspunkter.
Obama vill ha tydliga resultat som kan sammanfattas i siffror och fakta. Iran vill snarare ha rundare principbeslut där detaljerna ska överlämnas åt framtida förhandlingar som ska vara avslutade den 30 juni.
USA har nu hotat att lämna samtalen om det inte blir något synligt resultat under denna förhandlingsperiod. Det är ett sätt att sätta press på Iran som ivrigt längtar efter att sanktionerna ska hävas – vilket också är ett önskemål från en rad företag i väst som också de ivrigt längtar efter att få skriva kontrakt på nya affärer med Iran.
En fråga om trovärdighet
Men det är för tidigt att dra några slutsatser om hur detta ska sluta. USA:s och västmakternas mål är att hindra Iran under tio till femton år att utveckla en kapacitet som skulle kunna leda till konstruktion av kärnvapen.
Iran hävdar att man bara har fredliga avsikter med sitt kärnkraftsprogram, vilket alltså framförallt väst betvivlar. Och väst är knappast berett att ge med sig när det gäller denna fråga, som är en fråga om trovärdighet.