Det står nu ganska klart att kampen om makten i det demokratiska partiet kan pågå länge. Socialisten Bernie Sanders har fått vind i seglen. Han kom från ingenstans och fick ett rekordartat valresultat.

Fast Iowa röstar först av alla USA:s stater och medieintresset är enormt är Iowa inte den avgörande staten för hur det ska gå vidare. Men för Clinton kan det bli en motig väg framöver. Det kan uppstå frågor om hon är den kraft som kan ena partiet inför presidentvalet i höst.

Motigt

Hon har misslyckats med att vinna den stora majoritet i Iowa som alla räknade med för några månader sedan.

Det går vidare till New Hampshire, där opinionssiffrorna för Clinton är dåliga och bra för Bernie Sanders. Som sagt, det blir motigt för Clinton. Hon signalerade att det blir en väldig diskussion inom partiet om de bådas politiska program. Det verkade i hennes ”segertal” som om hon tänker ta upp en del sociala rättvisefrågor som Sanders har fokuserat på.

Frågan är nu hur Sanders goda resultat påverkar synen på Clintons chanser att vinna presidentvalet, vilket är den viktiga fråga som en väljare i partiernas nomineringsval måste ställa.

Tar avstånd

Det är en klar varning till Hillary Clinton att hon har satsat på att identifiera sig med de etablerade politikerna genom att ständigt betona att hon har erfarenhet av det politiska spelet i Washington.

Men det är det spelet som många amerikaner nu tar avstånd från. Donald Trump är ett utslag av detta. Bernie Sanders, som kallar sig demokratisk socialist, är ett annat.

Väljarna vill ha någon som bryr sig om vanligt folk och som inte bara ägnar sig åt politiskt arbete – och intriger – i Washington. Så kan man uppfatta väljarnas budskap i båda partierna i Iowa-valet.

Ilskna protesterade

Missnöjet kan åskådliggöras med en siffra. Sedan 1976 har de amerikanska normalinkomsterna stigit med 0,2 procent (sedan inflationen räknats från). Det är alltså väljare som frågar sig vad presidenter – från båda partierna – har gjort med landet under denna tid.

Ska man jämföra de båda partivalen kan man säga att det var de ilskna och protesterande som hade framgångar.

På den republikanska sidan blev kandidater som vädjade till dessa känslor etta och tvåa. På den demokratiska sidan visade Bernie Sanders att det finns ett stort missnöje med de etablerade partierna. Och det kan sägas vara en sensation att hälften av Iowas röstande demokrater uttalar sig för en socialistisk politiker.

Oorganiserad Trump

Trump såg sig som den ständige vinnaren. Nu har han misslyckats. Han har lyckats samla stora massor med entusiastiska lyssnare. De har lyssnat och jublat – men många röstade inte.

Det tyder på att Trump med sin ganska oorganiserade valorganisation inte har kunnat fånga upp de ilskna, besvikna känslorna hos väljare som är missnöjda med det politiska etablissemanget i båda partierna.

Valet går vidare till New Hampshire den 9 februari. Där leder Trump stort enligt opinionsmätningarna men nu är frågan om den ledningen sjunker samman. Myten Trump har fått sig en ordentlig törn. Frågan är om hans vägran att delta i en tv-debatt avgjorde hans öde i Iowa.

Drömkandidaten

Trump blev tvåa alltså, men trea blev en politiker som stått i bakgrunden, Marco Rubio. Han fick bara en procent mindre än Trump.

Rubio anses vara drömkandidaten för den republikanska partieliten, fast han hittills kommit i skuggan av Cruz och Trump. De båda har vänt sig till den ilskna besvikna delen av väljarkåren.

Det är därför man kan räkna med att republikanernas ledning kommer att satsa på Rubio. Hans tacktal lät som ett segertal, fast han alltså kom trea. Han kan räkna med att stora summor kommer in till hans kampanj från stora donatorer.

Ingen drömkandidat

Ted Cruz, den republikanske vinnaren, är en mycket konservativ politiker och mycket lierad med den kristna högern och den radikala Tea Party-rörelsen. Cruz beskrivs som en politiker med skarp tunga som gjort sig till ovän med de flesta i Washington, inom båda partierna.

Cruz är ingen drömkandidat för partiledningen när republikanska partiet i det kommande presidentvalet ska vädja till väljare i den politiska mittfåran.

Man ska komma ihåg att avståndet i Iowa mellan vinnaren Cruz och Rubio bara var fem procent. Rubio har  – på gott och på ont – kallats den ”republikanske Obama”.

Kan dröja

Men han har klart konservativa åsikter om till exempel invandring, fast han har fattig, kubansk bakgrund, om aborter, Obamacare, klimatfrågan och han vill slopa atomavtalet med Iran samt rusta upp armén. På tisdagsmorgonen tackade han Gud för resultatet.

Det kan därför dröja även för republikanerna innan man vet vem blir partiets presidentkandidat.

Nu går serien av primärval vidare. Den stora dagen blir nu den 1 mars, den så kallade ”supertisdagen” då ett dussintal stater röstar. Efter de valen går det kanske att skaffa sig en överblick över läget. Än så länge är vi bara i början.