”Change” var hans valspråk och till en början, när han hade en av Demokraterna dominerad kongress med sig, lyckades han också genomföra en del utlovade förändringar. Den viktigaste, innan Republikanerna i efterföljande kongressval återtog majoriteten i senat och representanthus, var förstås sjukvårdsreformen The Affordable Care Act eller Obamacare populärt kallad.

Reformen har hittills gett 24 miljoner amerikaner som tidigare saknat en sjukförsäkring en grundtrygghet om hälsan sviker. Trots den framgången, som många trodde omöjlig, har kritiken varit massiv hela tiden. Reformen var en kompromiss mellan flera förslag och har knappast fungerat perfekt, nitton delstater ställde sig också utanför och Republikanerna vill alltjämt avskaffa systemet. Återstår att se vad som blir kvar av Obamacare när Donald Trump och den republikanska kongressen får fritt spelrum.

Utrikespolitik

Eftersom sjukförsäkringen var den enda stora reformen president Obama kunde genomföra, kommer han också att bli ihågkommen som presidenten som försökte men aldrig lyckades samarbeta med Republikanerna. Motståndet i kongressen mot alla hans förslag har i stort sett varit totalt sen republikanerna tog över. Det politiska Washington har ofta stått still – förlamat av motsättningarna.

På utrikesområdet är dock en president mer suverän än inrikespolitiskt. Obama drog som utlovat tillbaka de amerikanska trupperna från Irak men lyckades inte ta hem alla soldater från Afghanistan och hans enda större beordrade militära aktion, den i Libyen, anses också av honom själv som ett misslyckande. Syrien-krisen och Obamas ovilja att engagera krigsmakten på plats där har också kritiserats, inte minst hans tal om en ”röd linje” som han hotade Bashar al-Assads regim att inte överskrida. Assad bombade ändå civila med kemiska vapen utan att Obama fullföljde sitt hot.

Löftet att stänga fängelset Guantánamo på Kuba kunde han inte heller hålla, där krävdes ett godkännande av kongressen och det finns fortfarande fångar kvar i lägret.

Exekutiva order

När Barack Obama inte lyckats nå kompromisser och få igenom förslag i kongressen har han i stället tagit till så kallade exekutiva order. Han rundade kongressen och genomförde på så sätt mindre reformer på egen hand. Men en exekutiv order är aldrig en lagändring och kan alltså enkelt upphävas av nästa president. Av Barack Obamas önskan att reformera invandringslagarna och skärpa vapenlagarna har alltså blivit intet.

Trots att en kraftig majoritet av amerikanerna vill ha en åtminstone mild skärpning av vapenlagarna och trots att Obama själv visat starkare känslor än i någon annan fråga (han grät offentligt efter massakern på 20 småbarn i en skola i Connecticut 2012), så hände inget med vapenlagarna.

Ekonomin

Men mittenpolitikern Barack Obama har navigerat skickligt som den förste afroamerikanske presidenten i landets historia. Han flyttade in i Vita huset, som en gång byggdes av slavar, just när USA ramlade ner i den värsta ekonomiska krisen sedan 30-talet. När bostadsbubblan växte med hjälp av ohållbara lån kollapsade banker och arbetslösheten rusade i höjden. Men med massiva stimulanser till ekonomin sjönk aldrig landet ner i en hotande depression.

Även om den republikanska kongressmajoriteten stoppade delar av Obamas föreslagna stimulanspaket, och ofta gjort sitt bästa för att beskriva åtgärderna under och efter finanskrisen 2008 som ett misslyckande, är resultatet av Obamas politik i dag en framgång. Arbetslösheten är nere på 4,6 procent och den ekonomiska återhämtningen är tydlig. Problemet är bara att inkomstskillnaderna ökar när allt fler arbetar i lågavlönade serviceyrken och inte fått några reallöneökningar på decennier, medan ett fåtal tillgodogjort sig vinsterna i den nya digitala verkligheten.

Polariserat land

Barack Obama lämnar alltså över presidentskapet i en tid då polariseringen bara ökar – över hela världen. Den försiktige generalen som tror på kraften i sina argument och på kompromisser, snarare än på sluga manipulationer eller brutalt maktspråk, har fått se rasfrågan flamma upp igen och ytterlighetsrörelser växa sig starkare. Den enda supermakten har också fått konkurrens från Ryssland och kanske framför allt från Kina. Världen är osäker på hur mycket Amerika vill leda och garantera fred och säkerhet i framtiden.

På hemmaplan har oron för vart landet är på väg och föraktet för etablissemanget fått en ny kandidat att vinna presidentskapet på en slogan om ”change”. Hur minnet av president Obama kommer att te sig för väljarna och världen framöver beror nog till del på hur nya makthavare beskriver det i Twitter-meddelanden och hur man förvaltar hans arv i praktisk politik.