Vi vet ännu inte hur detta ska sluta. Just nu ser det ut som om EU, Internationella valutafonden IMF och Europeiska centralbanken ECB har spelat ut sitt sista kort. Det kortet är ett ultimatum: Take it or leave it.

Om det verkligen är så, eller om det finns förhandlingsutrymme kvar, går inte att besvara nu. Men hittills har de tre institutionerna konsekvent avvisat de grekiska trevarna.

Kompromissernas EU

Nej, det finns vissa jämkningar i det sista bud som EU, IMF och ECB lämnade grekerna på torsdagen. Men frågan är om det var allt.

Den grekiske vänsterinriktade premiärministern Alexis Tsipras talade om att Europa hade stått inför liknande situationer förr och man hade ändå kunnat kompromissa.

Ja, så har det ofta varit i EU. In i det sista har man kämpat om att kompromissa, vilket har kunnat tolkas av många som en svaghet, men det kan också ses som EU:s styrka:

Att en organisation med många stater kan ta sig framåt genom kompromisser – inte med krig eller handelskrig.

Snart får vi se om EU, IMF och ECB ytterligare viker sig. Eller om grekerna till sist inser att de inte kan få ut mer av de tre institutionerna.

Skillnaden nu är att det inte är EU-mentaliteten som styr ensamt. Där finns också det betydligt tuffare IMF under Christine Lagarde.

Vägrar kompromissa

Det stora problemet är att förhandlarna är pressade av sina respektive hemmapubliker.

Den grekiska regeringen har lovat sina väljare att man ska säga nej till ytterligare åtstramningar. Även om den grekiska regeringen till sist skulle acceptera de tre institutionernas bud är det inte säkert att det går igenom i parlamentet.

Både från vänster och höger inom regeringskoalitionen finns det krafter som vägrar godta en kompromiss. Alltsammans kan sluta med regeringskris och nyval – och därmed ytterligare en tid utan försök till lösningar.

Inga försök att reformera

Och Eurozonens regeringar har en press från sina befolkningar. I många länder – som det mäktiga Tyskland – menar man att det inte går att hålla Grekland under armarna med ständigt stigande stödbelopp, när de grekiska makthavarna inte vill reformera sitt samhälle.

EU-kritiska protestpartier gör livet surt för de sittande regeringspartierna.

Fortfarande saknas det några som helst initiativ från den grekiska regeringen att reformera de ålderdomliga samhällsstrukturerna, där vanlig korruption och vänskapskorruption präglar samhället och gör hela samhällsapparaten tung och ineffektiv.

Det finns kritiker av den grekiska systemet som menar att viljan saknas från alla partiers sida, vare sig det är Tsipras Syriza-parti eller de borgerliga eller socialisterna.

Och, menar dessa kritiker, så länge samhället inte reformeras har man små chanser att lösa den grekiska krisen.

Olika syn på följderna

Ju längre det drar ut på tiden desto svårare blir det att se hur krisen ska lösas fram till det magiska datumet 30 juni, då stödpaketet för Grekland förfaller och Grekland i alla fall formellt sett inte längre kan få ut de 7,2 miljarder euro som återstår av stödprogrammet.

Därmed kan Grekland inte betala sina skulder och i praktiken är landet bankrutt.

Om det blir så vet vi inte. Och vi kan idag inte heller veta vad det betyder för Europas och världens ekonomi. Det finns olika skolor: En del som menar att detta kan utlösa en dominoeffekt som drabbar andra svaga ekonomier, främst Frankrike och Italien.

Kan inte tjuvkika

Det finns andra som menar att Greklands ekonomi trots allt är såpass obetydlig att ett sammanbrott inte behöver betyda så mycket. Krisen har ju pågått så länge att de flesta finansinstitut har sett till att gardera sig.

Hur det går vet vi inte idag. Det som utspelar sig just nu är en politisk och ekonomisk thriller där vi inte kan tjuvkika på de sista sidorna för att veta hur det slutar.

Förhandlingarna fortsätter på lördagen. Kanske vet vi då mer om slutet.