”Värsta mardrömmen”, ”rysare” – vi journalister har febrilt jagat orden som kan beskriva det oerhörda. En allt häpnare och stundtals panikslagen omvärld har försökt tolka och förstå vad som händer i världens mäktigaste land.
Efter kommentarer som ”varför ska man ha kärnvapen om man inte ska använda dem?” – en av Trumps många oneliners tvingades hans motståndare Hillary Clinton att förvandla valrörelsen till en förtroendeomröstning: För eller emot Donald Trump.
Vinner Hillary Clinton i natt blir det inga större förändringar. Hon har i stort lovat följa den politik president Obama har fört, möjligen med undantag för en tuffare amerikansk linje i Syrienkriget. Vinner Donald Trump kommer den politiska kartan att ritas om med globala konsekvenser.
”Vinner Donald Trump kommer den politiska kartan att ritas om med globala konsekvenser.”
Det kommer att ta forskare många år att analysera och försöka förstå vilka krafter som bar Donald Trump fram till Vita Huset och kanske gör honom till USA:s nästa president. Jag har med egna ögon sett några av dessa krafter när jag i flera år rest runt i landet och träffat många som anser sig ha offrats i globaliseringens namn.
Jag minns en förtvivlad 37-årig man som jobbat sen han var 16 år på en textilfabrik i Kentucky. Fabriken försvann till Venezuela. Han tyckte att livet var över.
Vreden hos arbetslösa och övergivna amerikaner har bidragit till att bära fram Trump ända fram till Vita Husets ytterdörr. Kan han sköta sitt fastighetsimperium och sin kasinorörelse så kan han väl driva USA? Det är den vanligaste förklaringen hos de som lagt sin röst på honom. Det är mestadels lågutbildade amerikaner i glesbygd som vill se honom som landets nästa ledare.
Men rädslan för globaliseringen räcker inte för att förklara Trumps framgångar. Till detta måste läggas en stor dos undertryckt rasism bland de vita som anser sig ha förlorat sina privilegier mot latinos och afroamerikaner.
”Rädslan för globaliseringen räcker inte för att förklara Trumps framgångar. Till detta måste läggas en stor dos undertryckt rasism.”
Till en början blev han utskrattad. En affärsmän och kasinoägare med orange hår som tillkännagav att han ställer upp presidentvalskandidat för det republikanska partiet.
Ytterst få tog denne realitysåpakändis med maktambitioner på allvar. Donald Trump var en av 17 kandidater som tävlade om partiets kandidatur. Genast dömdes hans chanser ut – han hade ju ingen erfarenhet av politik. Det skulle visa sig att just hans bristande erfarenhet av politik som var ett av hans starkaste kort, liksom hans förmåga att tala till en publik i lättfattliga, korta, slagfärdiga meningar.
Ett chockat USA fick bland annat höra honom under en tv-sänd primärvalsdebatt försäkra att hans penisstorlek minsann inte var något problem.
Samtidigt var hans politiska budskap det många längtat efter att höra: USA ska åter bli respekterat i hela världen, jobben ska återvända. En efter en knockade han ut sin politiska medtävlare, Donald Trump som av sin pappa Freddie Trump fostrats till att bli en ”killer”.
Han lovade att återskapa USA till sin glansdagar, skaffa tillbaka alla jobb som gått förlorade till Kina eller Mexiko. Utan att blinka förolämpade och mobbade han sina medtävlare med omdömen som efter att chocken lagt sig kom att bli sanningar i det allmänna medvetandet.
”Ett chockat USA fick bland annat höra honom under en tv-sänd primärvalsdebatt försäkra att hans penisstorlek minsann inte var något problem.”
I en tv-sänd debatt beskrev Trump favorittippade Jeb Bush som ”low energy”, ungefär en kraftlös person. Plötsligt var det som att hela USA såg att den lågmälde och till synes känslige Jeb Bush var just – kraftlös.
Jeb Bush försvann från scenen, liksom en rad av republikanska partiledningens favoriter som Texassenatorn Ted Cruz, Marco Rubio från Florida, Rick Santorum, Ohioguvernören John Kasich men också outsiders som företagsledaren Carly Fiorina som var en av de få som verbalt klarade att gå i närkamp med Donald Trump.
New Jerseys guvernör Chris Christie var en slugger som kommenterade Trumps förslag att förbjuda muslimer inresa i USA med att ”det är vansinnig idé” och sa också att Trump betedde sig om en ”hycklare” och 13-åring som inte visste vad han pratade om.
Därför var chocken total när Chris Christie i februari i år aviserade att han kastade in handduken och ställde sig bakom Trump med motiveringen att Donald Trump kunde erbjuda ”det starka ledarskapet” USA behöver. I sociala medier hade man en högtidsstund med att lägga ut bilderna på Chris Christies minspel när han stod bakom Trump under hans framträdanden.
Varför bytte han sida? För att få en ministerpost? Spekulationerna pågår än i dag.
Flera andra utkonkurrerade kandidater har hållit en tydlig rågång mot Trump, John Kasich säger sig fortfarande vägra att lägga sin röst på Donald Trump. Jeb Bush tiger ännu.
Men Donald Trump säkrade 14 miljoner röster i primärvalen, den högsta siffran någonsin. Vita, lågutbildade förbittrade män reste sig från soffan och röstade – många för första gången på decennier.
Men också många kvinnor stödjer honom. ”Han struntar i att vara politisk korrekt, han sa precis vad jag suttit framför TVn och skrikit i sju år” sa en kvinna till mig i Alabama. Trumps löften att bygga en mur mot Mexiko och förbjuda muslimer inresa i USA tyckte hon var ett ord i rättan tid.
Den osedvanligt smutsiga kampen inom republikanska partiet har skymt sikten för det faktum att valrörelsen på ett sätt är historisk – för första gången tävlar en kvinna om att bli USA:s president. Men också på den demokratiska sidan har dramatiken varit stor och det har knappast handlat om feminism.
Inom partiet var det allmänt känt att Hillary Clinton var lovad att bli partiets kandidat efter hennes nederlag mot Barack Obama 2008. Därför avstod flera av partiets skickligaste politiker att utmana henne. Undantaget var en 74-årig vänsterpolitiker med yvigt vitt hår från Vermont som snabbt kom att inspirera landets unga väljare. Som en präriebrand växte Bernie Sanders kampanj till en nationell gräsrotsrörelse som enbart kan liknas vid den hänförelse Barack Obama väckte 2008.
”Som en präriebrand växte Sanders kampanj till en nationell gräsrotsrörelse.”
Senatorn Bernie Sanders drog rekordstor publik på sina kampanjmöten, unga bar t-shirts med texten ”Feel the Bern” och han häcklade Hillary Clinton för att vara gå Wall Street-kapitalisternas ärenden. Hillary Clinton fick inte den promenadseger hon räknat med utan fick slita hårt. I delstat efter delstat vann Bernie Sanders 60-80 procent av millenniegenerationens röster. Som den äldsta kandidaten visade han sig otippat vara den som bäst gav röst åt de yngstas längtan efter ett rättvisare USA med välfärdsreformer som gratis utbildning och föräldraförsäkring.
När Bernie Sanders till sist erkände sig besegrad uppmanade han halvhjärtat sina supporters att lägga sin röst på Hillary Clinton, den politiker han anklagat för att gå etablissemangets ärenden. Till sist vann en jublande glad Hillary Clinton nomineringen. Men i dag anger 30 procent av alla unga väljare under 34 år att de inte förmår lägga sin röst på Hillary Clinton, en av många demografiska faktorer som gör årets val så exceptionellt svårt att förutsäga.
”I dag anger 30 procent av alla unga väljare under 34 år att de inte förmår lägga sin röst på Hillary Clinton, en av många demografiska faktorer som gör årets val så exceptionellt svårt att förutsäga.”
Bernie Sanders bestående bidrag till valet 2016 var att han tvingade Hillary Clinton vänsterut. Plötsligt sa hon sig vara motståndare till frihandelsavtalet TTP med Asien. Upprördheten var därför stor när hon i läckta Wikileaksband avslöjades att under ett föredrag på Wall Street säga precis tvärtom, att hon drömmer om öppna gränser och frihandel.
Under valrörelsen kom också beskedet att Hillary Clinton utreds av FBI för att hon använt en privat mejlserver under sin tid som utrikesminister. Bilden av den stela Hillary Clinton som ofta hemfaller åt hemlighetsmakeri blev bekräftad. Donald Trump hamrar hela tiden hem budskapet att hon är ”crooked Hillary”, på samma sätt som Bernie Sanders attackerade henne från vänster.
Men trots krigsrubriker om ”Hillarygate” har Hillary Clinton inte beslagits med att göra något olagligt, däremot både oetiskt och olämpligt. Ingen kan ta ifrån henne att hon är den mest kvalificerade kandidaten som försökt bli USAs president; Jurist, före detta senator, före detta utrikesminister, före detta presidenthustru. Under sina år i offentligheten röstades hon fram som USA:s mest beundrade kvinna 14 år i rad.
I dag har hon fallit från den piedestalen.
Det är inte konstigt att politikerföraktet i USA nått nya höjder. Många amerikaner väljer mellan två politiker som man varken respekterar eller tror kan förbättra tillvaron. Ändå har rekordmånga att röstregistrerat sig inför detta val, vilket gör valnatten ännu mer spännande.
Vad kommer att vinna? Hatet mot Hillary Clinton som driver väljarna mot Trump? Eller rädslan för den impulsstyrde Trump som får väljarna att stödja Clinton?
”Vad kommer att segra ? Hatet mot Hillary Clinton som driver väljarna mot Donald Trump? Eller rädslan för den impulsstyrde Trump som får väljarna att stödja Clinton?”
Det är en valrörelse där tonläget snabbt blev mycket högt och där ovanligt lite tid ägnades åt sakfrågorna. Washington mötte en framväxande vrede i ett allt mer polariserat USA. De växande grupper som idag skälls för att vara ”protektionistiska”, och som på bägge sidor av Atlanten skapat en tsunami som bär fram populistiska politiker där Donald Trump bara är ett av namnen bland politiker som Victor Orban, Marine le Pen , Nigel Farage och Gert Wilders.
Även om Trump förlorar valet så kommer sprängkraften i hans budskap att leva vidare.