För regeringen är medlemskapet en symbolfråga för vårt FN-engagemang och har en hög prioritet, det har statsminister Stefan Löfven signalerat tidigare. Sverige vill vara ”en stark humanitär röst” och ta sitt globala ansvar, menar regeringen.
Men det råder delade meningar om värdet av att lägga mycket energi och resurser på kandidaturen.
– Sverige kan inte göra någon skillnad i säkerhetsrådet. Kandidaterna följer alla samma EU-linje och inflytandet för icke-permanenta medlemmar gentemot de fem permanenta är dessutom begränsat, säger förra chefen för Riksrevisionsverket Inga-Britt Ahlenius.
”Sverige kommer inte att göra skillnad”
Hon menar att Sverige som medlem av EU är bundet av sin lojalitet mot unionen och kan därför inte fungera som en oberoende röst. Det är två platser som ska tillsättas för perioden 2017-18 och tre medlemsstater konkurrerar om platserna: Nederländerna, Italien och Sverige.
Enligt Ahlenius gör det egentligen ingen skillnad om det är Sverige eller någon annan medtävlande som får plats vid bordet, vi följer alla samma linje, och inflytandet för icke-permanenta medlemmar gentemot de fem permanenta är dessutom begränsat.
Hård kritik mot Ban Ki-moon
I stället borde Sverige satsa kraft på att, tillsammans med andra, göra allt för att få fram en ny generalsekreterare för FN efter det att Ban Ki-moon lämnar posten vid årsskiftet.
– De fem permanenta medlemmarna har inget intresse av en kvalificerad ledare för FN, därför fick vi Ban Ki-moon, säger hon.
Inga-Britt Ahlenius var själv undergeneralsekreterare för FN:s internrevision 2005-10 och har skrivit mycket kritiskt om Ban Ki-moon som FN-chef. Hon menar att om vi vill att FN ska göra skillnad behövs en stark ledare som också kan utmana de fem permanenta medlemmarna.
– Det är en strategisk post och en stark generalsekreterare behövs.
Wallström: Viktig plattform
Men regeringen gör en annan analys av vad som går att göra i säkerhetsrådet. Utrikesminister Margot Wallström skriver till exempel i en debattartikel att en plats i säkerhetsrådet är en plattform för oss att driva vår politik.
– Sverige kan föra fram åsikter och värderingar som påverkar omvärlden i en positiv riktning, menar utrikesministern i DN i december.
Sverige är dessutom sjätte största bidragsgivare, i absoluta tal, till FN och det var 20 år sedan Sverige senast var med. Det vore rättvist att låta Sverige få sitta med vid bordet igen, anser kampanjledningen, när nu slutspurten i kampanjarbetet inleds – i slutet av juni ska det avgöras.
– Det går bra även om konkurrensen är hård, säger Niclas Kvarnström, chef för den svenska säkerhetsrådskandidaturen på UD.
Bildt: Olyckligt med europeiska konkurrenter
De nordiska länderna turas om att ansöka om medlemskap i rådet och kampanjledningen anser att chanserna är bättre för Sverige än senaste gångerna då Finland och Island sökte men inte kom in.
– Vi ansökte redan 2004, före våra två konkurrenter, och nu skickas hederssändebud ut i världen för att värva röster inför valet, säger Niclas Kvarnström.
Bland tunga namn med bra kontakter som ska göra jobbet nämns Carl Bildt, Göran Persson, Pierre Schori och Lena Hjelm-Wallén. Men Carl Bildt tycker dock att det var olyckligt med tre europeiska kandidatländer som konkurrerar och vill se ”en starkare samlad europeisk röst i de avgörande globala frågorna.”
Hoppas på Saudiarabien
Pierre Schori ska värva röster genom gamla goda kontakter i Latinamerika och regeringen tycks hoppas på att Saudiarabien ska övertygas om att stödja den svenska kandidaturen, trots tidigare dispyter.
Saudiarabien kunde få andra arabländer i regionen att rösta som dem. Det faktum att regeringen inte erkände Västsahara men däremot Palestina kan ses som tydliga signaler i hopp om röster när det är dags.
Den svenska regeringen hoppas antagligen övertyga ett antal nyckelländer att rösta på Sverige som ett land som står för ett starkt FN och principer som mänskliga rättigheter, nedrustning, folkrätt och solidaritet. Det lär visa sig hur långt det räcker.