Vi befinner oss på 600 meters höjd i föralperna i södra Frankrike. Där lever en av många ”arga” franska bönder – de som vi möter i Bryssel när de blockerar vägar i protest mot fruktad prisdumpning i samband med frihandelsavtal, eller i Frankrike när de saboterar byggen av flygplatser på jordbruksmark i protest mot stordrift och miljöförstöring.
Självmord vanligt bland lantbrukare
Vi har stämt träff med Annie Sic, get- och fårfarmare och vice ordförande i den stridbara småbrukarorganisationen Confédération Paysanne.
– Tiotals jordbrukare begår självmord varje år, berättar Annie Sic som lever i ett av Europas rikaste jordbruksländer, men där näringen är på kraftig tillbakagång.
– EU:s jordbruksstöd gynnar stordrift och mekanisering. Och de internationella frihandelsavtalen dumpar priserna och omöjliggör för många att fortsätta en verksamhet som man ägnat sig åt i generationer, säger Annie Sic.
Hennes organisation vill se en nationell politik som gagnar småbrukarna och främjar jobben i sektorn istället för att bara inrikta sig på effektivisering.
– Det är en hel kultur som står på spel och det borde vara en nationell angelägenhet att värna om den, menar Annie Sic.
Galna ko-sjukan ändrade allt
Vi möter Annie Sic en frostig morgon när hon är på väg till marknaden med sina sista ostar. Säsongen är på väg mot sitt slut. Hennes verksamhet går bra och hon och hennes make Gérard klarar sig genom att sälja på lokala marknader:
– Det finns ett före och ett efter galna-ko-sjukan. Nu när människor blir medvetna om att man ger djur foder från andra djur och att bekämpningsmedlen förstör miljön, har alltfler kommit tillbaka till det lokalt producerade.
Frankrike har en matkultur som klassats av FN som världsarv och i den kulturen spelar närheten till de lokala råvarorna en avgörande roll.
På senare tid har denna utveckling utmanats av en mer industrialiserad livsmedelsproduktion.
– Även om det går bra för oss så krävs det att landets politiker tar tag i frågan. Livsmedelsindustrin är bara intresserad av råvaran, som om jordbruk kunde bedrivas utan människor, ungefär som man tillverkar bilar, säger Annie Sic och tillägger:
– Vi måste få en koppling till den jord vi odlar och där vi föder upp djur. Och till de människor som håller denna kultur vid liv. Det kan inte bara handla om att få lägre och lägre priser. I så fall försvinner Europas jordbrukare, säger hon.