Medan Obama utförligt uppehöll sig vid Ukraina och Rysslands agerande i fjol talade Putin mycket litet om Ukraina.

Med sitt tal ville Putin närmast stryka ett streck över vad som hände på Krim förra våren och istället få världen att koncentrera sig på att bekämpa IS.

Falla sönder

Han var också mycket bestämd att tala om att den ende som verkligen bekämpade IS i Syrien var Bashar al-Assad. Han upprepade detta ett par gånger.

Han varnade för att Syriens politiska och ekonomiska strukturer skulle falla sönder på samma sätt som skett i till exempel Libyen.

Han påpekade att det var genom västmakternas taktik i Libyen som landet sedan råkat i fullständig upplösning och kaos. Det var en taktik som Ryssland bekämpade redan 2011.

Samordnade attacker

Putin talade om en bred koalition i vilken även arabstater skulle delta. Men han kom alltså inte med några detaljer. Före talet hade det ju ryktats om att han skulle lägga fram en fredsplan, men det blev bara en vädjan om en bred koalition mot IS.

Han jämförde sin tänkta breda koalition med den koalition som det kommunistiska Sovjetunion ingick med kapitalistiska västmakter mot Hitler och nazismen under andra världskriget.

Han sade att attackerna mot IS skulle samordnas. Det är ett önskemål som USA också haft. Att till exempel undvika att ryska och västliga plan kan stöta samman. Någon form av gemensam planering av attackerna skulle behövas.

Det skulle betyda att den ryska militära insatsen så att säga får samma status som den västliga – och detta alltså trots den diplomatiska isolering som väst bedrivit gentemot Putin och Ryssland.

Riktad mot hemmapubliken

Det framskymtade dock i hans tal att han menade att den taktik mot IS, som väst hittills tillämpat, hade misslyckats. Nu var det dags för en globalare aktion – på Rysslands initiativ – för att försöka bekämpa terroristerna.

Putins tal var i hög grad också riktat mot hans hemmapublik, som just nu upplever en ekonomisi kris i landet.

Hemmapubliken fick höra om hur en fåtalig elit av världens stater behärskade världen – och som utmätte ekonomiska straffåtgärder (sanktioner) mot Ryssland, vilket enligt Putin stred mot FN:s principer.

Övergångsreglering med al-Assad

Obamas tal om kompromisser och realism kan vara en öppning mot Vladimir Putin när Obama och Putin träffas senare på måndagen.

Obama talade om en realism som innebär kompromisser. Men samtidigt måste målet vara att Bashar al-Assad försvinner på sikt.

Talet om realism och kompromisser är ett nytt inslag från Obama i diskussionen om al-Assad och det framtida Syrien.

Men vad han säger tycks vara att han kan tänka sig en övergångsreglering för Syrien där Rysslands allierade al-Assad skulle spela med under en tid. Obama talade om en ”kontrollerad övergång” till ett annat Syrien.

Inga konkreta förslag

Han förklarade även att USA är villigt att samarbeta med alla – och han nämnde särskilt Ryssland och Iran.

Några konkreta förslag i Syrien-frågan lade Obama inte heller fram.

Det har ofta sagts att USA:s utrikespolitik har varit svag. Obama ägnade en stor del av talet åt att förklara att det inte är svaghet att tro på demokratiska och diplomatiska vägar att nå fram till ett resultat – istället för våld.

Markering

Han uppehöll sig mycket vid politiker som med våld och diktatur skaffade sig makt och fick applåder när han sade att de grymheter som begås i Syrien i dag inte hade ägt rum i ett demokratiskt land.

Man kan möjligen säga att detta var en markering inte bara mot al-Assad utan i viss mån också mot Putin.

Han upprepade också sitt mantra att USA inte kan lösa all världens kriser utan att detta ska göras tillsammans. Det var också ett slags inbjudan till Ryssland och Iran.

Inte glömma och gå vidare

Men det var en förhållandevis liten del han ägnade åt Syrien. Orsaken kan vara att han har ett behov av att ställa Ryssland till svars för annektionen av Krim. Dagens samtal med Putin ska ju enligt USA ha fokus på Ukraina, enligt Ryssland på Syrien.

Ukraina-frågan kom tidigare i talet än Syrien-passagen. Även där anklagade Obama Ryssland för att ha brukat våld istället för att försöka lösa tvisten politiskt genom samtal. Han vill alltså inte bara glömma och gå vidare trots talet om realism och kompromiss.