Det är vår och människosmugglarna i Libyen har börjat aktivera sig. Under den senaste veckan har fler än 6.000 personer landstigit i Italien.
Så gott som alla kommer från Afrika. Många är nigerianer, gambier och somalier. Men i båtarna finns även män och enstaka kvinnor från Senegal, Elfenbenskusten, Guinea, Mali och Sudan. Hittills i år har Italien tagit emot drygt 24.000, 25 procent fler än samma period 2015.
Österrike planerar taggtrådsstängsel
Österrike har redan varnat Italien att man vill stärka kontrollerna vid Brennerpasset och bygga taggtrådsstängel längs gränsen mot Italien. Österrikiska inrikesministeriet beräknar att 300.000 migranter ska komma till Italien i år, en siffra som italienarna anser är överdriven.
”Vi vet alla att en mur vid Brennerpasset skulle få allvarliga ekonomiska och symboliska konsekvenser för Europa. Jag tror att man kan hitta ett sätt att samarbeta och inte att bygga murar”, sade Italiens utrikesminister Paolo Gentiloni vid EU:s råd för utrikesfrågor i Luxemburg i går.
Små möjligheter för politisk asyl
Men spänningarna mellan Italien och Österrike i den här frågan är starka. Om Österrike gör allvar av sitt hot, riskerar Italien snart att befinna sig i samma situation som Grekland. Migranterna kommer in, men de kommer inte ut. Majoriteten av afrikanerna har ingen möjlighet att söka politisk asyl i EU. De är så kallade ekonomiska migranter, och för dem gäller inga fördelningsavtal.
Hårt tryck från Nordafrika
Trycket kommer dessutom inte bara från Libyen. Båttrafiken från Egypten har intensifierats efter EU:s avtal med Turkiet. Den båt som befaras ha sjunkit med minst 200 personer ombord, ska till exempel ha seglat från Alexandria. Italienarna fruktar dessutom att Albanien ska bli transitland för alla de syrier och andra nationaliteter som inte kommer vidare över Balkan. I så fall öppnas en ny rutt mot Apulien, Italiens ”klack”.
Italien har därför i dagarna lagt fram ett förslag till en gemensam EU-politik som regeringen kallar Migrationspakten.
”Hanteringen av flyktingströmmarna är inte längre möjlig utan ett riktat och förstärkt samarbete med migranternas hemländer och transitländerna”, skriver premiärminister Matteo Renzi bland annat i ett följebrev.
Vill se ”Turkiet-avtal” med Afrika
Italien vill verka för att unionen sluter avtal med de afrikanska länder som är berörda. De ska erbjudas pengar till utvecklingsprojekt och investeringar, i utbyte mot att de stryper emigrationen mot Europa.
Vad gäller Libyen, vill Italien se en överenskommelse liknande den som EU redan har gjort med Turkiet, pengar i utbyte mot en blockering av migrationstrafiken.
EU bör enligt Italien sätta upp kontor i migranternas ursprungsländer, skapa kvoter för dem som inte är politiska flyktingar och erbjuda dem förberedande utbildning i bland annat i språk. Europeiska företag som är intresserade av att anställa migranter, ska kunna organisera kurser i deras hemländer.
Både EU-kommissionens ordförande Jean Claude Juncker och Europeiska rådets dito Donald Tusk välkomnar Italiens initiativ. Men Tyskland motsäger sig finansieringsförslaget, gemensamma ”migrationsobligationer”, det vill säga skuldfinansiering. Den tyska regeringen föreslår i stället en särskild bensinskatt för att betala för åtgärderna.