Sheita Geita torterades i kidnapparnas fångenskap i sju månader. Foto: SVT

”Vi torterades och våldtogs varje dag”

Uppdaterad
Publicerad

SVT:s reporter har besökt norra Sinai i Egypten. Där berättar kidnappningsoffer om det brutala våld de utsatts för.

I dag kommer domen i ett unikt mål i Solna tingsrätt om människohandel, det är en rättegång där två personer i Sverige anklagas för att ha stått i förbindelse med beduinligor i den egyptiska Sinaiöknen.

Beduinligor kräver pengar

SVT har besökt det alltmer laglösa norra Sinai, den del av Egypten som gränsar till Gazaremsan och Israel.  Beduinligor drar där nytta av det försämrade säkerhetsläget och håller afrikaner fångna för att pressa deras familjer på pengar.

Vi möter Rahma Omar som varit fri i tre dagar. Såren efter kidnapparnas tortyr gör ont att se. Vi träffas i en hydda i Sinaiöknen, en plats hon och hennes elva medfångar kallar för ”Paradiset”.

– Rummet där vi hölls fångna var litet och mörkt, och vi tvingades äta och uträtta våra behov på samma plats. Varje dag torterades och våldtogs vi, berättar Rahma Omar.

Rahma tillbringade sju månader i kidnapparnas fångenskap, och dagarna innan hon fritogs hade hon fått veta att kidnapparna tänkte döda henne.

– De ringde till min mamma i Eritrea, men hon hade inte några pengar att ge beduinerna. Därför fick jag veta att jag skulle dö.

Torterades med elektricitet

Meles Gergasheir, som satt kidnappad tillsammans med Rahma, har vätskande sårskador över midja och bål. Kidnapparna brände honom med glödgade järnspett, och de använde även elektricitet som kopplades till den järnkätting som alla fångarna var kedjade med. Under tortyren ringde de till Meles familj som krävdes på 50.000 dollar, motsvarande 350.000 kronor. Meles föräldrar sålde sitt hus men lyckades inte betala mer än motsvarande 50.000 kronor.

– När de inte kunde betala mer utsattes jag för mer våld, berättar han.

Meles Gergasheir kommer från Etiopien och Rahma Omar kommer från Eritrea. De befann sig båda i Sudan där de arbetade med jordbruk när de tillfångatogs av medlemmar av Rashaida-stammen, en lokal etnisk grupp som sålde dem vidare till en beduinliga i norra Sinaiöknen nära Egyptens gräns mot Israel.

– Jag hade lämnat Eritrea eftersom jag inte ville göra militärtjänsten, men jag hade ingen önskan att om att ta mig till Egypten eller Israel, säger Rahma.

4.000 har dödats

Säkerhetssituationen i norra Sinai har försämrats kraftigt under de senaste åren. Här finns stora svårbevakade ökenområden dit polisen inte vågar ta sig. Det är beduinfamiljerna som har kontrollen, och det är beduinligor som håller eritreaner och etiopier fångna. Människorättsorganisationer uppskattar att 4.000 afrikaner dödats av kidnappare i Sinai under de senaste tre åren.

Det är en fattig trakt – men palatsen i öknen vittnar om att varusmugglingen i tunnlarna till Gaza ger stora pengar.

Samtidigt som laglösheten i området ökar vänder sig allt fler beduiner nu mot människohandeln. Abo Mohammed befriade Rahma Omar och Meles Gergasheir. Han berättar att han fick veta att de tolv afrikanerna hölls fångna i en by nära staden Rafah och att han åkte dit tillsammans med flera klanmedlemmar. Kidnapparna kedjades fast och misshandlades under en hel dag på samma sätt som de torterat sina fångar. De tvingades också avlägga ett löfte om att aldrig upprepa brottet, innan de släpptes fria.

Egyptens regering har inte kontroll

– De som gör det här har ingen moral, ingen religion eller samvete, säger Abo Mohammed. Han säger att Egyptens regering varken kan eller vill göra något åt kidnappningarna.

EU:s delegation i Kairo har uppmanat Egypten att agera mot människohandeln. Men säkerhetsläget i Egypten efter den arabiska våren gör det oklart vilket inflytande centralmakten egentligen har i ökenområdet.

De befriade fångarna får nu läkarvård och söker hjälp hos FN:s flyktingorgan UNHCR.

Rahma Omar önskar en sak mest av allt – att efter sju månader i fångenskap få återse sina fem barn. Det var en stor lättnad när hon själv kunde ringa dem efter att hon släppts fri.

– De grät av glädje när vi pratade. De grät av gjädje och tackade Gud för att jag lever, säger hon.

Fakta

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.