Svenska Jenny Adhikari jobbar som färdledare i Nepal och var själv nära att dödas i skalvet som drabbade landet förra helgen. Att hon kan språket och känner människor sätter henne i en unik position för att nå fram till utsatta områden.
Efter att hon återhämtat sig bestämde hon sig för att hjälpa till och har på eget initiativ samlat in pengar, köpt nödhjälpsmaterial och själv distribuerat i drabbade byar.
När SVT når henne på telefon beskriver hon hur hjälpen från de stora organisationerna tenderar att fastna i Katmandu.
– Det är väldiga problem med koordinering mellan hjälporganisationer och regeringen. De som har nått ut är i första hand de små lokala organisationerna. Efter att ha varit inne i Katmandu åker man till sin hemby med ett antal tält, presenningar, ris, salt, olja och linser.
Måste gå till fots
Hon har själv tillsammans med vänner tagit sig ut till byar, gått från hus till hus och hört sig för om vad människor behöver. Till byområdet Mirge i provinsen Dolakha öster om Katmandu tar det cirka åtta timmar att köra. Resterande två timmar måste avläggas till fots då vägen rasat.
– Byborna har själva fått hjälpa till att bära. Varenda hus i byn hade skickat en person, så när vi kom fram stod det cirka 30-40 personer där och mötte oss.
Trots misären beskriver hon hur många av de nödställda tar emot hjälpen med andakt.
– De har hitintills varit jätteärliga, vissa säger: ”vi behöver en presenning, men inga filtar”, andra säger att de behöver mat, men inte presenning.
Svårt att ge tak över huvudet
Därefter har de vänt om till huvudstaden och försökt skaffa fram sakerna, vilket är mycket svårt. Just bristen på presenningar, tält och provisoriska bostäder beskriver hon som mest akut på många av de platser hon besökt.
– Just nu finns inga tält och presenningar. Det finns filtar, och det finns mat. Men tak över huvudet är just nu stört omöjligt att ordna. Det är så många som blivit hemlösa och nu försöker rädda de få ägodelar de har kvar.
Därför har hon kontaktat en designskola och ser i samråd med dem över olika kreativa lösningar.
– De håller just nu på att sy en sorts tält av ett plastmaterial som man annars använder för att trycka skyltar.
Letar långsiktiga bolösningar
Men hon menar att det också behövs mer långsiktiga lösningar. För några dagar sedan hade de regn och även om vädret nu har varit stabilt så kommer troligtvis monsunen om tre till fyra veckor vilket kan innebära att katastrofen förvärras med jordskred och sjukdomsspridning som följd.
– Därför tittar vi på mer långsiktiga lösningar om än för en begränsad tid, hur kan man bygga i bambu, eller använda återvinningsmaterial för att bygga ”earthships”.
Vädrar myndighetsförakt
I Nepal finns ingen inhemsk bränsleproduktion utan allt motorbränsle måste importeras från Indien eller Kina. I ett katastrofläge försvårar det transporterna än mer, och när en bensinmack väl får in bränsle växer sig köerna snabbt långa.
– Då ringer man till varandra och alla åker dit på en gång.
Att distributionen fallerar är direkt gäckande för nödhjälpen, men Jenny Adhikari ser också ytterliggare risker med en sammanfallande infrastruktur.
– Många är väldigt upprörda vad gäller den nepalesiska statens ansvar, de tycker inte att de gör tillräckligt. Många hjälpsändningar ligger kvar på flygplatsen. I allmänhet är nepaleser i regel kritiskt inställda till politiker och politik, men nu är det än värre.