Erdoğan har de senaste två-tre åren utvecklats från en muslimsk-konservativ reformpolitiker till en som förföljer oppositionella media och som, efter kurdiska attacker, har inlett ett massivt krig mot kurdiska PKK – som bland annat EU ser som en terroristorganisation – i sydöstra Turkiet efter en vapenvila på drygt två år.
På grund av bland annat detta har EU sett på honom med misstänksamhet.
Men nu har allt ändrats och frågan är hur EU nu ska behandla honom när organisationen behöver all hjälp den kan få.
Två miljoner flyktingar
Erdoğan vet att han behövs. På det senaste extra EU-toppmötet beslutade man att man mera intensivt ska arbeta tillsammans med Turkiet. Turkiet tillmäts i dag en nyckelroll av EU.
Det handlar om att få Turkiets hjälp att stoppa flyktingar vid EU:s gräns. Medieuppgifter på söndagen talade om att EU hoppas på att Erdoğan ska bekräfta planer på att bygga sex nya stora flyktingläger för upp till två miljoner människor på turkisk mark.
Turkiet har redan tagit emot två miljoner syriska flyktingar och säger att man betalat ut 8 miljarder dollar till detta hittills. Och bara fått mindre än 500 miljoner i hjälp från EU. Han har sagt att Turkiet lärt Europa en läxa i mänsklighet.
Gränsen stängs
Erdoğan kommer alltså att sätta ett pris på sin hjälpsamhet. Den ska också – hoppas EU – innebära att Turkiet gemensamt med Grekland stoppar de flyktingar som nu åker över Egeiska havet – mellan Turkiet och Grekland – och sätter dem i turkiska flyktingläger medan EU undersöker om flyktingarna har rätt till asyl.
Turkiet har fått löfte att EU (eller Tyskland, uppgifterna är olika) ska ta emot upp till 500.000 flyktingar.
I praktiken betyder EU:s önskemål att den grekisk-turkiska gränsen stängs. EU ska i slutet av november inrätta så kallade hotspots vid sina gränser. Där ska anländande flyktingar registreras och de som inte anses få asyl ska sändas tillbaka.
Vill ha medgivanden från EU
Hur mycket pengar Erdoğan vill ha är okänt. EU har talat om en miljard euro, men det finns bedömare som menar att detta inte räcker. Men det handlar inte bara om pengar.
Det handlar om att Erdoğan vill stärka sin ställning nationellt och internationellt genom att få en rad medgivanden från EU. En del av dem kan sägas vara stöd åt honom i hans valrörelse.
För Erdoğan befinner sig mitt i en valrörelse som handlar om honom som president, fastän valet är ett parlamentsval. Han förlorade i valet i juni och kunde inte genomföra en grundlagsändring som skulle ge honom mer makt som president.
Nu ska nyval hållas ned 1 november och på olika sätt vill Erdoğan stärka sin position. Också genom att visa att han är en statsman som EU behöver.
Mildra kritik
Men det handlar också om flera andra konkreta frågor.
Man kan utgå från att han vill mildra – eller ta bort – kritiken mot sig själv i en EU-rapport som kommer i mitten av oktober och som väntas kritisera honom för förföljelse av medier och oppositionella politiker – och uppräkning av en rad åtgärder som gjort Turkiet till en auktoritärare stat.
Han vill också ge Turkiet status av ”säkert land” i flyktingsammanhang. Det betyder att de som flyr från Turkiet – främst kurder – ska sändas tillbaka därför att de inte hotas där. Tyskland och Frankrike beviljar i dag visum för 75 procent av dem som kommer från Turkiet.
Att få beteckningen ”säkert” kan också ses som ett slags bekräftelse på att EU stillatigande accepterar Erdoğans kurdpolitik.
Godbit i valrörelsen
Turkiet vill också få lättnader för visum till EU för turkiska medborgare. Det skulle bli en godbit i valrörelsen för Erdoğan om han fick igenom detta.
Frågan är också vad Erdoğan har att säga om Turkiets ansökan om EU-medlemskap. Det är på måndagen tio år sedan Turkiet lämnade in den. De senaste två åren har den närmast legat på is. Splittringen inom EU om man ska ta emot Turkiet är stor.
Det finns alltså mycket på Erdoğans önskelista och EU är hårt pressat. Frågan är vad som kan komma ut av dagens möte.
Det finns bedömare som menar att mycket är önsketänkande från EU:s sida, att en del av de åtgärder man nu planerar inte kommer att gälla på länge – och då är frågan vad man gör med de flyktingströmmar som innan dess har nått EU.