Det skedde under hennes far Jean-Marie. Men Marine Le Pen anser att hon nu har ”avgiftat” partiet.

Det är den 5 oktober 1972 som man samlas i Paris för att bilda Nationella fronten för fransk enhet (Front National pour l'unité française, FN).

Samarbetat med nazister

Det sker efter ett initiativ från bland annat nyfascistiska Ordre nouveau (Ny ordning). Där finns personer som anses ha stött samarbete med de tyska nazisterna under det tyska ockupationen 1940-45. Där finns också veteraner från Frankrikes krig i Algeriet och representanter för olika extrema högergrupper.

Deras mål är att ”skydda fransk identitet” och bekämpa kommunismen Detta är ju under det kalla krigets dagar. Man vill även minska invandringen, särskilt från den tidigare franska kolonin Algeriet.

Och det gäller att ge högern en röst i debatten, vilket den saknar sedan högern efter kriget uteslutits ur den politiska gemenskapen på grund av sitt samarbete med de tyska ockupanterna.

Börjar i motlut

Ordförande blir Jean-Marie Le Pen, 44, förtagare och en gång främlingslegionär. I nästan 40 år ska han leda partiet.

Det börjar i motlut. 1974 får Le Pen mindre än en procent av rösterna. Men partiet utvecklas långsamt från att bli ett parti man skrattar åt till ett parti att ta på största allvar.

Partiet knyter an till andra högergrupper och växer, medan de borgerliga och vänstern fortfarande inte vet hur man ska behandla FN.

Chock

I EU-valet 1984 får Le Pen elva procent av rösterna och tio platser i parlamentet. En chock för de etablerade partierna.

Jean-Marie Le Pen väcker uppseende med antisemitiska och andra rasistiska uttalanden. Gaskamrarna kallar han ”en detalj under andra världskriget”. För detta uttalande, som han ofta upprepar, döms han flera gånger till böter. Men det skadar inte hans karriär.

År 1995 erövrar FN i södra Frankrike tre borgmästarplatser. Men den franska vallagen som missgynnar mindre partier gör att FN i regel inte vinner några mandat i valen.

Partiet spricker

En lång konflikt mellan Le Pen och hans viceordförande leder till att partiet spricker 1998. Det gör att partiets utveckling stannar upp.

Le Pen själv hamnar ofta inför rätta, till exempel för att ha handgripligen ha attackerat en socialistisk kvinnlig politiker. Han döms dussintals gånger för rasistiska och antisemitiska yttranden och för att ha bagatelliserat krigsförbrytelser.

År 2002 förskräcker Le Pen Frankrike. Han får nästan 200.000 röster mer än socialistpartiets kandidat i presidentvalet. I den andra valomgången vinner dock den borgerlige kandidaten Jacques Chirac med över 80 procent av rösterna.

Det sker sedan vänsterväljare gett Chirac sitt stöd för att hindra Le Pen. Det kan ses som en mäktig nationell demonstration mot Nationella Fronten.

Stort valnederlag

År 2007 drabbas FN av ett stort valnederlag i presidentvalet. Det beror på att den borgerlige Nicolas Sarkozy har drivit en valkampanj som legat mycket långt till höger – för att fånga upp Le Pens väljare.

Det kan sägas bli en kortsiktig seger eftersom Sarkozy därmed gjorde många av Le Pens krav salongsfähiga.

År 2011 lämnar Jean-Marie Le Pen över till sin dotter Marine. Det blir ett familjeföretag, Marines sambo ingår i partiledningen plus en annan släkting.

”Avgifta” partiet

Marine Le Pen försöker nu att ”avgifta” partiet. Eller ”av-demonisera”. Hon försöker göra sig av med medarbetare som utmärker sig genom uttalanden liknande dem hennes far har fällt.

Förutom kända krav på mindre invandring, mer pengar till inre säkerhet och dödsstraffets återinförande, introducerar hon nya ämnen:

Framför allt upptäcker hon att man kan måla ut islam som ett hot mot samhället.

Det handlar också om att avskaffa euron och gå ur EU genom en folkomröstning, nya gränskontroller och tullskydd för franska varor. Partiet ser sig som ett alternativ till både borgerliga partier och vänsterpartierna och attraherar besvikna och missnöjda väljare.

Hon får stöd från Ryssland och beviljas bland annat ett stort lån av en rysk bank. Hon förklarar det med att ingen annan velat ge partiet ett sådant stöd.

Le Pens idéer om att gå emot EU skulle kunna leda till en splittring av den europeiska gemenskapen. Detta kan sägas sammanfalla med vad som anses vara Vladimir Putins strävan att slå in en kil i det europeiska samarbetet.

Vill se EU bryta samman

Ett viktigt mål bland de nya valfrågorna tycks alltså vara att få se EU bryta samman.

Med slagsordet ”varken vänster eller höger” har hon tagit upp kampen mot de två stora partiblocken i fransk politik och lockar besvikna väljare från både höger och vänster.

Av sina motståndare har hon kallats hon ”la peste blonde”, den blonda pesten, vilket är en elakhet med flera bottnar. ”La peste noire”, den svarta pesten, är medeltidens digerdöd och ”La peste brune”, den bruna pesten, är nazisternas ockupation av Frankrike.

Samma virke som Thatcher

Fadern har stolt sagt att Marine är gjord av samma virke som förra brittiska premiärministern Margaret Thatcher eller Tysklands förbundskansler Angela Merkel.

Under henne vinner FN 18 procent i presidentvalet 2012 och i EU-valet 2014 blir hon största franska parti med 25 procent.

Att hon inte har blivit av med alla dem som samlats runt faderns fräna paroller visades i senaste regionalvalet den 22 mars 2015 då det kom avslöjanden om rasistiska uttalanden från en del av FN:s kandidater.