Att genomföra ett val i ett land med åtminstone fyra olika regeringar, en jihadistgrupp som regelbundet utför blodiga terrordåd, ett land med översvämningar i söder och torka i norr, 1,1 miljoner internflyktingar och fem miljoner som lider av matbrist och där politikerna inte gör särskilt många knop utan generösa mutor, kan verka utsiktslöst.
Eftersom alternativet är fortsatt politiskt våld och fortsatt extrem underutveckling, ska nu Somalias 12,5 miljoner människor ändå försöka ta de första stapplande stegen mot något slags ordning som inkluderar också vanliga somalier i politiken, inte bara klanledare, rika affärsmän och korrupta politiker. Ett nytt parlament ska välja en ny president och därmed, hoppas optimisterna, ska också kursen mot en framtida verklig demokrati läggas fast.
Inget vanligt val
Men höstens val är inget vanligt val, utan en process där 14.000 klanledare, affärsmän och lokala ledare utser ett parlament med 275 ledamöter. Parlamentet utser i sin tur landets nye president. Landets delstater ska dessutom välja ledamöterna i ett överhus som en garanti för att också provinserna – och inte bara huvudstaden Mogadishu – får inflytande över politiken.
I dag har den federala regeringen i Mogadishu bara kontroll över en del av landet. I norr finns två självständiga regioner med anspråk på att vara egna länder, Somaliland och Puntland, i söder – i det som kallas Jubaland – styr en milis som är mera lojal med Kenya än med regeringen i Mogadishu och en stor del av södra och mellersta Somalia kontrolleras av al Qaida-gruppen al Shabaab. Därför är det inte möjligt att hålla ett vanligt val enligt principen en man en röst i ett så splittrat land som Somalia är i dag.
Minskat bistånd
Samtidigt är Somalia ett av världens mest biståndsberoende länder. Efter nästan ett kvartssekel av underutveckling, korruption och politiskt våld börjar den internationella biståndsvärlden tröttna. Om inga politiska reformer genomförs riskerar den federala regeringen kraftigt minskat bistånd.
I dag har terrorgruppen al Shabaab trängts tillbaka tack vare den afrikanska fredsstyrkan AMISOM:s 22.000 soldater. Men om EU, som finansierar styrkan, drar tillbaka sitt stöd, finns ingen som tror att den svaga federala regeringen klarar att stå emot al Shabaab. Den komplicerade valprocessen är därför en mödosamt framförhandlad kompromiss mellan Somalia olika intressegrupper och det internationella samfundet.
Muta klanledare
När den sittande presidenten Hassan Sheikh Mohamud valdes hösten 2012, utsågs han av ett parlament vars ledamöter valts av 132 klanledare. Då, säger de luttrade cynikerna på Mogadishus kaféer, behövde parlamentsledamöterna bara muta 132 personer för att bli valda. Nu måste varje ny blivande ledamot muta 50 klanledare för en parlamentsplats, en mycket dyr historia för de blivande folkrepresentanterna. Och ytterst, säger samma cyniker, är det Somalias blivande president som får betala räkningen, eftersom presidenten ju utses av parlamentet.
Försöken att bygga en mera transparent demokrati försvåras också av att regionen har starka intressen i Somalia. Länder som Turkiet och Qatar stöder den sittande presidenten Hassan Sheikh Mohamud, som anses vara en mild islamist nära det Muslimska Brödraskapet. Saudiarabien däremot stöder kandidater som bekänner sig till den djupt konservativa whabbismen.
Samla på sig makt
Ytterst slåss politikerna för den egna gruppen och klanen och för dem gäller att samla på sig så mycket makt och pengar som möjligt under ämbetsperioden, så att de som stött en kandidat kan räkna med att få betalt för sina investerade pengar. Det handlar om makten över biståndsmiljarderna, tullar och avgifter. Någon egentliga skatteinkomster, som kan finansiera samhällsreformer, finns inte i Somalia.
Den utbredda korruptionen gör att de allra flesta får liten eller ingen del av det lilla offentliga välståndet. Och det är därför terrorgruppen al Shabaab blir ett lockande alternativ för många unga bittra män utan någon framtidstro.
Men trots splittringen, korruptionen och den fortsatta terrorn har exilsomalier och affärsmän från Turkiet och Persiska viken investerat allt mer i fastigheter, banker och tillverkningsföretag.
Hopp hos många
När jag kom till Mogadishu för fem år sedan var hela staden en enda stor ruinhög och ett enda stort flyktingläger. I dag är större delen av flyktinglägren tömda och stadens huvudgator kantas nu av nya hus. Därför finns ändå ett starkt hopp hos många att den politiska processen mot en demokrati värd namnet nu ska börja ta form efter åtta decenniers kolonialvälde, mer än två decenniers militärdiktatur och nära 25 år av anarki.
Senaste gången Somalia gick till val var, när allt kommer omkring, 1969.