Det var det östtyska kommunistiska statspartiet SED (Socialistiska Enhetspartiet) som byggde Berlinmuren. De lät skjuta dem till döds som försökte fly. De styrde diktaturen i fyrtio år och lämnade efter sig ett förfallet konkursbo. Det slutade med att Väst- och Östtyskland enades år 1990.
Överlevde i annan form
Det var det partiet som hatades mer än något annat när muren föll 1989.
Men det överlevde i annan form. Nu kallar det sig Vänstern, Die Linke, och har inte bara anhängare i östra Tyskland. I senaste valet fick det 8,6 procent av rösterna. Det är starkast i öst men har gjort vissa inbrytningar också i väst.
Partiet består i öst av en hård kommunistisk kärna, många besvikna östtyskar och i väst av en del från den gamla vänstern och en del västtyskar som är besvikna på SPD.
Socialdemokraterna, SPD, har hittills tagit avstånd från partiet. Det skulle vara omöjligt att samarbeta med det parti som har rötter tillbaka i den östtyska diktaturen.
Bland annat har en del vänsterpolitiker anklagats för att ha varit spioner åt den ökända östtyska hemliga polisen, Stasi.
Röd-röda koalitioner
Det vill säga helt har man inte tagit avstånd. Det har funnits ”röd-röda” koalitioner ute i delstaterna i öst. I delstaten Berlin regerade en sådan koalition från 2002 till 2011. Och i delstaten Brandenburg i öst finns en röd-röd koalition idag.
Men ett regeringssamarbete som gäller hela Tyskland har hittills inte varit något som SPD:s partiledning vågat tänka på. Kristdemokraterna har ofta i sin valpropaganda varnat för ett sådant röd-rött förbund i Tyskland – och socialdemokraterna har ilsket tillbakavisat anklagelserna.
Men nu har det hänt något. Till och med partiets högerflygel menar nu att man ska kunna räcka ut handen mot Vänstern i framtiden.
Har redan egen majoritet
SPD håller sin partikongress i Leipzig den 14 till 16 november. Det sker mitt uppe i regeringsförhandlingarna med Angela Merkels kristdemokrater om en så kallad ”stor koalition” mellan de båda dominerande partierna.
SPD-ledningen vill nu att partikongressen godkänner en ny linje. Man tar avstånd från sin tidigare nej-linje när det gäller samarbete vänsterut.
Om den linjen skulle tillämpas idag, skulle det kunna bildas en koalition med egen majoritet för SPD, Vänstern och De Gröna. En röd-röd-grön koalition, alltså. Med dagens mandatläge i parlamentet skulle den ha 320 mandat mot kristdemokraternas 311.
Men nu har SPD för denna omgång bundit sig vid att förhandla med Angela Merkels kristdemokrater, CDU och CSU. Förhandlingarna pågår för fullt.
Hot
Men hotet finns där: Efter den här partikongressen skulle socialdemokraterna i praktiken kunna lämna koalitionssamtalen och börja förhandla om en helt annan koalition där Vänstern ingår.
Det kan alltså ses som ett sätt att utöva tryck på CDU/CSU i de pågående förhandlingarna.
Den nya linjen är också ett sätt att tillfredsställa SPD:s vänsterflygel som är missnöjd med ett framtida samarbete med kristdemokraterna: Nu ska nya vägar öppnas för fortsatta koalitioner. Många strateger tänker redan på förbundsdagsvalet 2017...
Beslutet hänger också samman med att SPD ska låta sina nära 500.000 medlemmar rösta om det koalitionsavtal som man ska komma överens om med kristdemokraterna. Det blir medlemmarna som avgör regeringsfrågan.
Inbjudan
Genom att hålla öppet i framtiden för ett vänstersamarbete hoppas man att fler medlemmar ska rösta för en ”stor koalition” nu. Det finns annars ett starkt motstånd inom partiet för ett samregerande med CDU/CSU. En hand utsträckt mot Vänstern skulle kunna minska det motståndet.
Än så länge heter det inom SPD att beslutet inte betyder att man direkt skulle kunna samarbeta med Vänstern. Det är en inbjudan till Vänstern att ta bort en del av vänsterretoriken och närma sig mitten.
På det sättet skulle Vänstern kunna bli regeringsduglig och smälta in i det tyska politiska landskapet, menar SPD.