Vi befinner oss ungefär fem kilometer från fronten och de segervissa irakiska soldaterna rullar mot Mosul, men redan här får dom en varning för det motstånd som väntar.
För plötsligt slår alla halt. En vägbomb har upptäckts som måste sprängas. Våldet från IS är oberäkneligt och grymt.
Bara under november riktades 600 bilbomber mot de irakiska styrkorna och förlusterna är stora.
– Bilbomberna och sprängladdningarna längs vägarna är mycket farliga och stör vårt arbete, men vi är militärt överlägsna och avancerar fortfarande, säger överste Nuaman Sabbah.
Vinner ingen mark
Runt omkring oss, vid fronten, är den irakiska armén indragen i gatustrider som sträcker sig genom kvarter efter kvarter. Det är uppenbart att man just nu inte vinner mycket mark.
Från ett hustak sker tung beskjutning mot terroristernas posteringar några hundra meter bort. Mitt i skottlinjen springer flyende civila med sina vita flaggor.
– Se dig omkring. Det är tomt. Nästan ingen vill bo här, vad ska vi göra? Vi måste härifrån, säger Suha Salem, som nästan krampaktigt håller sin dotters hand.
Ännu svårare strider väntar
En stor del av östra Mosul har befriats, men de irakiska styrkorna har ganska långt fram till floden Tigris som delar Mosul. Och i stadens västra del väntar ännu svårare strider, på trånga minerade gator.
– IS är desperata nu. Vi måste vara försiktiga och skydda de civila, men terroristerna har begränsade militära resurser och vi får hela tiden viktig information från civila om vad som sker i området, berättar överste Sabbah.
Många månader av svåra strider väntar
Just den här dagen drar en sandstorm fram genom Mosul och sikten är dålig. Därför blir de där flyginsatserna, som ska hjälpa de irakiska trupperna framåt, inte alls effektiva. Istället ligger soldaterna i sina positioner och skjuter mot terroristerna för att försvara de kvarter man redan kontrollerar.
De här striderna kommer att rasa i ytterligare många månader innan Mosul är befriat, och de civila svävar hela tiden i livsfara.
– Vi gömmer oss mest i vårt hem och vågar nästan aldrig gå ut. Jag är så rädd för mina barns skull. De lider och vi lider. Vi är så trötta på allt, säger Suha Salem.