2016 kunde inte har börjat bättre för Mexikos president. Efter en blodig militäroperation i staden Los Mochis i delstaten Sinaloa i nordvästra Mexiko greps världens mest eftersökta man – knarkkungen Joaquín ”El Chapo” Guzmán som leder den ökända Sinaloakartellen.
– Uppdraget slutfört. Vi har honom. Jag vill informera alla mexikaner om att Joaquín Guzmán Loera har gripits, twittrade presidenten stolt. Vid en pampig presskonferens senare under dagen gratulerade Peña Nieto de väpnade styrkorna till gripandet som han kallade ”en seger för rättsstaten”.
En skänk från ovan
För president Peña Nieto kommer gripandet av Guzmán som en skänk från ovan. Presidentens opinionssiffror är körda i botten efter två mörka år som dominerats av det ouppklarade försvinnandet av 43 lärarstudenter från Ayotzinapa i september 2014, Guzmán spektakulära flykt från säkerhetsfängelset El Altiplano i juli 2015 och en lång rad korruptionsskandaler. Nu hoppas den mexikanska regeringen att gripandet av Guzmán ska förbättra landets skamfilade rykte. Och kanske kan gripandet få önskad effekt på den internationella arenan där Mexiko redan ses som Latinamerikas hetaste ekonomi bland många utländska investerare nu när den andra regionala stormakten Brasilien går kräftgång.
Misstro mot myndigheterna
Men även om den mexikanska regeringen nu utnyttjar gripandet till fullo är frågan om det räcker för att tvätta bort minnet av de senaste årens genanta skandaler. Och det gäller i allra högsta grad på hemmaplan där det råder en utbredd skepsis gentemot presidentens segervissa ord. Stämmer regeringens version av händelseförloppet? Är det verkligen Guzmán som gripits? Och om så är fallet, handlar det då kanske rent ut av om en överenskommelse mellan regeringen och knarkkungen?
Ska Guzmán utlämnas till USA?
USA var snabba med att gratulera Mexiko efter gripandet. Frågan är nu om Guzmán ska utlämnas till USA där han också är efterlyst. Ett utlämnande skulle dramatiskt minska riskerna för en ny flykt som återigen skulle göra den mexikanska staten till åtlöje. Samtidigt skulle det innebära ett indirekt erkännande av att Mexiko saknar kapacitet att hålla landets mest ökända brottsling i säkert förvar. Dessutom skulle den mexikanska staten genom att utvisa Guzmán riskera att tappa kontrollen över den känsliga information som han kan tänkas besitta. I USA skulle Guzmán kanske välja att hänga ut mexikanska politiker och företagare som samarbetat med knarkkartellerna.
Krig utan slut
Mexikanska säkerhetsexperter tror inte att gripandet kommer att påverka Sinaloakartellens inflytande. De menar att knarkvåldet i Mexiko omöjligt kan hejdas utan att man tar sig an två strukturella problem kopplade till grannen i norr: det aldrig sinande flödet av skjutvapen från det vapenliberala USA som hamnar i händerna på de mexikanska kartellerna och den amerikanska marknadens till synes omättliga efterfrågan på knark. Allt fler latinamerikanska länder överger tanken om att kampen mot drogerna kan vinnas med våld. Istället diskuteras en legalisering av vissa droger som en möjlighet att undergräva kartellernas makt.
En populärkulturell ikon
I Mexiko är El Chapo mer än en blodig knarkhandlare – han har under åren utvecklats till en populärkulturell ikon som förevigats i hjältemodiga sånger och som graffiti på husväggar. Guzmán växte upp som ett av elva syskon i en fattig bergsby och började sedan sin klättring mot toppen som ledare för världens mäktigaste knarkkartell. Han är vår tids Pablo Escobar – å ena sidan en hänsynslös knarkkung med tusentals liv på sitt samvete, å andra sidan en framgångsrik affärsman som strött arbetstillfällen och välstånd omkring sig i en del av Mexiko som historiskt varit bortglömd av staten. Genom att två gånger ha flytt från Mexikos högsäkerhetsfängelser har El Chapo blivit en legend som lurar myndigheterna och ger vanligt folk en chans att skratta åt makten när den står med neddragna byxor.