Det var i augusti 2014 som Erdogan blev president. Dessförinnan var han premiärminister. Det var ett konstigt byte från en stark maktställning till en politiskt mindre betydelsefull presidentpost.

Erdogans uträkning var att maktfördelningen skulle ändras. Det har i praktiken faktiskt redan skett.

Erdogan lägger sig i politiken på ett sätt som han inte borde. Han har inte varit den president som står över partierna, vilket författningen kräver.

Enormt presidentpalats

Bara en stark president kan leda ”det nya Turkiet”, är hans budskap. Det handlar enligt honom om stabilitet eller kris. Sin betydelsefullhet har han även manifesterat genom att färdigställa ett enormt presidentpalats med 1.150 rum i Ankara.

Han har också fördubblat sin egen budget och han har fått ett extrakonto på cirka 700 miljoner kronor att ge ut efter egen bedömning.

Erdogan hoppas att hans islamkonservativa parti AKP – Rättvise- och utvecklingspartiet – vinner 367 eller fler av parlamentets 550 platser. I förra valet 2011 vann AKP 327 mandat. AKP har dominerat turkisk politik sedan 2002.

Det är dock tveksamt om Erdogans stora plan kan förverkligas: I de fem sista tillåtna opinionsmätningarna före valet hade AKP i genomsnitt 41,4 procent av väljarna. De tio sista undersökningarna visade på i snitt 41,7 procent. I förra valet 2011 var slutresultatet 49,9 procent. Hans parti har alltså minskat ordentligt jämfört med förra succévalet – om man nu ska lita på opinionsinstituten. 

Ändra på författningen

Genom att vinna en stor majoritet skulle han kunna ändra på författningen så att makten koncentreras till honom. Om AKP får 330 mandat kan Erdogan utropa en folkomröstning om en författningsändring.

Och man kan säga att det behövs en ny författning. Den gamla är från 1982 när turkiska kuppgeneraler styrde landet.

Författningen vimlar av odemokratiska bestämmelser som borde försvinna om Turkiet ska kallas en modern demokrati. Men frågan är om Turkiet behöver den författning som Erdogan kan väntas införa. Han skulle förmodligen ge sig själv så mycket makt att han blir president och regeringschef i en person.

Det är alltså en framtidsfråga för Turkiet hur många mandat AKP får. Oppositionen i det turkiska parlamentet har sagt att man inte stödjer en sådan författning.

Nybildat parti har chansen

En nyhet i årets val är att kurderna kanske kommer in i parlamentet. Turkiet har en tioprocentsspärr – det är den högsta i världen – vilket hittills hindrat ett kurdiskt parti att få några mandat.

Men nu har de slutit sig samman i ett nybildat parti, HDP (Folkens demokratiska parti), och har chans att komma in i parlamentet. Det har dock fortfarande förbindelse med det förbjudna partiet PKK.

Men HDP tycks uppskattas av väljare för sin socialistiska och ekologiska hållning. I opinionsmätningar ligger det vid tioprocentsgränsen, än precis över, än precis under, med lätt stigande tendens.

Samlar Erdogans kritiker

Partiet – som uttalar sig för minoritetsrättigheter och tolerans tilltalar också anhängare till det största oppositionspartiet CHP (Republikanska folkpartiet), den liberala medelklassen i landet.

Det kan bli ett parti som samlar Erdogans kritiker – även icke-kurder. Partiledaren vill hindra att Erdogan ändrar författningen.

En rad gamla AKP-are kommer nu att ersättas av en yngre generation politiker eftersom AKP:s regler säger att man bara får behålla en politisk post tre gånger i sträck.

Den de unga politikerna är uppvuxna med att allt koncentreras kring Erdogan. Den interna partidebatten har delvis tystnat. Det är mest den gamla generationens politiker som motvilligt talar om presidentens sätt att styra.

Det börjar också synas sprickor inom AKP, till exempel efter en schism när Erdogan ville blanda sig i kurdpolitiken och fick beskedet att det fanns en regering som sysslade med det.

Det finns ett missnöje med den sittande regeringen bland många liberala i medelklassen och bland unga människor. Missnöjet finns också i konservativa grupper, till exempel inom militären. De våldsamma gatuprotesterna för två år sedan vittnar om obehaget. Det väntas även oroligheter efter årets val.

Misstänker fusk

En mätning visar att 80 procent av oppositionsväljarna tror att valet inte kommer att gå rätt till. Vid kommunalvalen i mars talade oppositionen om valfusk och protester ledde till sammandrabbningar i huvudstaden Ankara.

Det finns dock många bedömare som menar att Erdogans plan på att få en stark majoritet kan misslyckas . Det beror på att den ekonomiska utvecklingen i landet har stagnerat och arbetslösheten har ökat. Erdogan talar rent av om en ekonomisk komplott mot landet.

Det beror också på outredda korruptionsskandaler inom AKP under de senaste åren. AKP har styrt Turkiet sedan 2002 och vunnit hittills tre val i sträck. Årets val väntas bli den fjärde raka segern. Men om Erdogan kan nå sitt mål – att stärka sin makt som president – är ändå oklart.