Stefan Löfven har gått till val på löftet att han är kapabel att bilda en handlingskraftig regering. Han har dessutom aviserat att det är tid för förändring efter åtta med en Alliansregering som raserat välfärden.

Egentligen har Löfven inget val. Han måste leva upp till förväntningarna och visa att han kan genomföra ett maktskifte. Och för att kunna regera Sverige måste han få igenom en budget. Det är en utmaning som Löfven bara delvis rår över själv. För även om han kommer överens med Vänsterpartiet, vilket han med allra största sannolikhet gör, kan hans budget falla om Sverigedemokraterna ser till att den gör det genom att rösta för Alliansens budgetförslag. Och Sverigedemokraternas beslut vill Stefan Löfven inte påverka.

Sliter sitt hår över vinster

Efter presskonferensen med Stefan Löfven och avgående talmannen Per Westerberg höll Jonas Sjöstedt en pressträff i innanför entrén till riksdagen. Medieuppbådet var stort och så kommer det att förbli under den här mandatperioden.

Vänstern har en central roll för att Stefan Löfven ska få igenom sin politik. Löfven behöver håva in Vänsterpartiets mandat i riksdagen för att bli större än allianspartierna tillsammans.

Det första testet är förhandlingar om budgetens innehåll. Just nu sliter de tilltänkta regeringspartierna och vänsterpartiet sitt hår för att hitta en formel som alla kan acceptera för vinsternas vara eller inte vara i välfärden. Först därefter är Jonas Sjöstedt villig att göra upp en om budget.

Bådar gott

Genom hela valrörelsen lovade Jonas Sjöstedt att han inte sätter sig i en regering som tillåter vinst i välfärden. Hans krav var ett förbud, varken mer eller mindre. Jonas Sjöstedt sätter sig inte i regeringen – för att Stefan Löfven inte vill det.

När det stod klart att Vänstern inte var välkommet i Löfvens regering sa Sjöstedt att han kan stödja budgeten om han får en uppgörelse i vinstfrågan som ”vi är nöjda med”. Det är en tänjbar definition som gör det möjligt att laga efter läge.

I dag var retoriken att ”vi måste göra något åt vinstjakten”. Det lät lite som ett eko av Stefan Löfvens ”vi ska stoppa vinstjakten”. Det bådar gott för den tillkommande statsministern.

I Vänsterpartiets förhandlingsgrupp ingår bland andra hårdföra partikamrater som Ali Esbati. Det är antagligen en klok strategi för att lugna ett eventuellt internt missnöje med kompromisser. För vem kan skapa trovärdighet kring kompromisser om inte de renläriga?