Det är den tyska tidningen Die Welt och dess söndagsupplaga Welt am Sonntag som nu startat en artikelserie om breven som man tidigare trodde var försvunna.
Det var den israeliska dokumentärfilmaren Vanessa Lapas far som 2007 köpte breven och en rad andra personliga minnen från Heinrich Himmlers kvarlåtenskap.
Kokbok
Det handlar bland annat om en handskriven kokbok, tidigare okända foton, fru Himmlers dagböcker och hushållskassaböcker. Samt fotonegativ med Himmlers brev till familjen.
Brevmaterialet täcker tiden 1927 till 1933 och 1938 till 1945. Welt am Sonntag publicerade på söndagen en artikel om den första tiden fram till 1938. Ytterligare artiklar ska följa under den kommande veckan i dagstidningen Die Welt.
Det kanske makabraste citatet ur breven som citeras är när Himmler skickar ett brev från en av sina tjänsteresor.
– Nu åker jag till Auschwitz. Kyssar. Din Heini.
”Ryssland är såååå stort”
I materialet finns också ett brev från Himmlers dotter Gudrun som oroar sig vid utbrottet av kriget mot Sovjetunionen sommaren 1941.
– Ryssland är ju såååå stort, skriver dottern som oroas för att kriget blir svårt.
Och hon fick rätt: Kriget mot Sovjet knäckte det tidigare så framgångsrika nazistiska krigsmaskineriet.
Och hans fru Margareta (Marga) skriver att hon anat kriget och sovit dåligt natten före. Och så:
– I kylskåpet står det en burk kaviar kvar, Ta den!
Tidningen påpekar att det är mycket i breven som är synnerligen banalt. Vid en resa till nazisternas förintelseläger oroar sig Himmler mest för om telefonförbindelserna fungerar så att han ska kunna ringa sin fru 200 mil bort.
Men breven ska också visa Himmlers sjukliga antisemitism som präglade honom ända sedan 1920-talet.
Mycket litet handlar dock om Himmlers ”arbete”. Under den stora förföljelsen av judar i november 1938 – ”Kristiallnatten” – skriver han bara att han hoppas att judarna snart försvinner så att man ska kunna ”glädja sig åt livet”.
Vild, rå och ondskefull
Av brevväxlingen framgår att han gärna vill beteckna sig som ”vild”, ”rå” och ”ondskefull”. Men enligt tidningen framgår hans känslokyla tydligt i breven – trots att det ibland handlar om att skicka hem varor som choklad till familjen, en sällsynthet i ett Tyskland med livsmedelsbrist.
Himmler var chef för Hitlers fruktade terrorarmé SS och han var den som ytterst organiserade Förintelsen då sex miljoner judar mördades. Han var också högste chef för den tyska polisen, inklusive den fruktade hemliga polisen Gestapo.
Materialet ska enligt tidningen ha tagits från Himmlers villa i Sydtyskland vid krigsslutet. Ett par soldater ska ha funnit materialet. En underrättelseofficer fick nys om detta och försökte få tillbaka materialet för att kunna använda det som bevis i krigsförbrytarrättegången mot Himmler (som dock begick självmord dessförinnan).
Officeren lyckades bara få en av de två att ge tillbaka några årgångar av Himmlers dagböcker. Materialets vägar därefter är dolda i dunkel. Det talas bland annat om att det ska ha funnits till salu på en loppmarknad i Belgien.
Granskades av experter
På 1980-talet dyker materialet upp i Israel hos en överlevande från Förintelsen. Hur det hamnat där är okänt. 1984 granskades materialet i Tel Aviv av en expert som förklarade att materialet var äkta.
Det finns en misstänksamhet mot denna typ av material sedan 1983 då den tyska veckotidningen Stern publicerade ”Hitlers dagböcker” som visade sig vara en ren förfalskning. Därför vågade innehavaren inte sälja Himmler-materialet på 80-talet.
Dokumentärfilmaren Vanessa Lapa har gjort en dokumentärfilm om materialet som ska visas i februari på filmfestivalen i Berlin. Filmens titel är ”Der Anständige” – den anständige. Det syftar på att Himmler trots sina enorma förbrytelser personligen ansåg att han var ”en anständig människa”.