Generationsskiftet som så många har förespråkat, är nu ett faktum. Den 39-årige Matteo Renzi är inte bara det republikanska Italiens yngste premiärminister någonsin. Han leder en regering där medelåldern är 47 år och där hälften av de 16 ministrarna är kvinnor.

Det är ett starkt budskap. Renzi använder sig själv som exempel, ungefär som Barack Obama.

”Om en kille som jag som inte ens är 40 kan bli premiärminister, då visar det att förändring är möjlig”, säger Renzi. Han vänder sig framförallt till unga italienare som känner sig osynliga och maktlösa i sitt eget land.

Tunga reformer väntas

Och han har bråttom. Renzi vill genomföra fyra tunga reformer på fyra månader. I februari fortsätter arbetet med en ny vallag och en rationalisering av tvåkammarparlamentet. I mars kommer en arbetsmarknadsreform och i april ska den offentliga sektorn omstruktureras. I maj är det skatterna som ska ses över. De som frågar varför Renzis regering ska lyckas med det som andra regeringar har misslyckats med i 20 år, får svaret att det är nödvändigt. Italien har inget val.

Renzi måste använda det momentum han har nu för att genomföra sin politik, för hindren är många. Ett är de grälsjuka italienska politikerna, som måste övertalas att bli konstruktiva och samarbetsvilliga. Matteo Renzi är lika hänsynslös som han är ung och har redan skaffat sig många fiender.

Politikförakt bromskloss

Italiens tröga och mäktiga byråkrati sätter också käppar i hjulet. Den nya ekonomi- och finansministern Pier Carlo Padoan måste snabbt sätta sig i respekt hemma och förhandla med EU om att ge Italien utrymme för tillväxtpolitik.

Italienarnas politikförakt och rädsla för förändring är andra bromsklossar.

En regering som har som har ”nu eller aldrig” som motto kan flyga högt och åstadkomma mycket. Men om den misslyckas är fallet hårt. Matteo Renzi har helt enkelt inte råd att förlora den här matchen, som står mellan honom och Italiens populistiska krafter. Av dem är den farligaste komikern Beppe Grillos Femstjärnerörelse, som redan har uttryckt sitt förakt för Renzi. Om regeringen inte lever upp till förväntningarna, får Femstjärnerörelsen, och kanske också Berlusconis Forza Italia, luft under vingarna inför EU-valet i maj.