Det ser ut som ett avsnitt av dokusåpan Bachelorette. Men i själva verket ska kvinnan i den röda klänningen som väljer mellan två män föreställa en 26-årig väljare från Detroit som ska bestämma sig inför höstens val.

Filmen är ett försök att ragga fler röster från unga kvinnor, en grupp som tenderar att rösta på motståndarna i demokraterna.

Med orden ”2008 blev jag kär” startar en annan reklamfilm. Som tittare tror man först att kvinnan i rosa skjorta pratar om en man hon träffat på en nätdejtingsida – men sedan förstår man att personen hon beskriver i allt hårdare ordalag är landets president.

”Jag fattar att jag måste hålla ut med Barack i två år till men jag måste inte hålla ut med hans kompisar.”

”Årets mest sexistiska”

”Årets mest sexistiska republikanska reklam” är dock en annan reklamfilm. I alla fall om man ska tro tidskriften Time.

Efter att ha sett den minutlånga filmen ”Say yes to the candidate” där Floridarepublikanen Rick Scott har förvandlats till den perfekta, prisvärda klänningen medan den demokratiske motkandidaten Charlie Crist är en dyr och gammalmodig modell ”där extraavgifter tillkommer”, skriver Times-skribenten Charlotte Alter: ”Och vi undrar varför kvinnor tycker att republikanerna inte förstår dem. ”

Hon är inte den enda skribenten som tycker att reklamfilmerna är ett bevis på att republikanerna inte tar de kvinnliga väljarna på allvar – utan istället behandlar dem fördummande. ”Unga människor – särskilt kvinnor – kan helt enkelt inte bestämma sig för vem de ska rösta på om inte informationen filtreras genom en dokusåpa” skriver New York-skribenten Jessica Roy sarkastiskt.

Demokratisk regelbok

Även i tv-programmet the Daily Show tog Jon Stewart upp de republikanska valfilmerna, vilka han benämnde som en del av republikanernas ”War on Women” (krig mot kvinnor). Det här fick de konservativa skribenterna på Red Alert Politics att konstatera att Stewart läste innantill från det demokratiska partiprogrammet.

Red Alert Politics skriver också att i stort sett samtliga av USA:s etablerade medier har kritiserat reklamfilmerna och kallat dem för sexistiska. Men att medierna varit mindre intresserade av ge exempelvis College Republican National Committee, en av grupperna bakom filmerna, en chans att förklara sina tankar med reklamfilmerna.