Obama talade i Arlington till ett antal toppmilitärer från 21 länder i den anti-IS-koalition som han samlat.

Han tycks ha två krig att föra: För det första att bekämpa terroristorganisationen Islamiska staten, IS, och för det andra att hålla tillbaka krav på att USA sänder marktrupper in Syrien och Irak.

Det gäller egentligen för honom också att övertyga världsopinionen om att USA är intresserad av att kämpa i denna konflikt. Och att motarbeta intrycket från många i USA att detta är en kamp som USA just nu INTE håller på att vinna.

– Det kommer att finnas faser med framgångar och faser med bakslag, sade Obama.

USA tonar ned

USA har närmast försökt att tona ned betydelsen av den utsatta staden Kobane (arabiska Ayn al-Arab). Det är inte ett mål som är strategiskt viktigt i den långsiktiga kampen, anser USA.

Man måste ta ett steg tillbaka och se vad som är det strategiska målet, sa Obamas utrikesminister John Kerry häromdagen. Man kan säga att Kerry bara ser Kobane som ett litet problem i kampen mot IS.

Alltså är Kobane mindre viktigt, enligt USA. Alltså tycks man vara beredd på att Kobane faller, trots varnande röster om att det kan sluta i ett folkmord.

Men Kobane är trots allt viktigt – fast USA försöker bagatellisera. Om Kobane faller ser det i världens ögon ut som ett stort nederlag för USA med allierade. Det rör sig ändå om en halvmiljonersstad precis på gränsen till Turkiet – och därmed alltså på gränsen till Nato.

Martyr- och symbolstad

Den franske presidenten François Hollande har redan utnämnt Kobane till en martyrstad och en symbolisk stad.

USA har hållit på med bombräder mot IS-mål i Syrien sedan den 22 september – men det är tveksamt om de varit någon framgång. Först bombade man mera strategiska mål – som ledningscentraler och försörjningslinjer.

Men till sist måste man ingripa också rent taktiskt för att kortsiktigt rädda Kobane. Kritiker menar att detta skett för sent och för tveksamt. Sanningen är att många misstror Obamas planer – eller frågar sig om de finns.

USA:s försvarsminister har själv erkänt att chanserna att rädda Kobane är små om man inte sänder inte markstyrkor.

USA-val skapar otålighet

Otåligheten i USA är också stor därför att det om tre veckor är mellanårsval till hela representanthuset och en tredjedel av senaten.

Obamas opinionssiffror är dåliga och han kan riskera att förlora majoriteten även i senaten, vilket skulle göra honom till en maktlös president under hans sista två år vid makten.

Republikanerna har redan börjat sända tv-annonser om att Obama och demokraterna är för svaga för att rädda USA:s folk undan hotande faror som Ebola och terrorism.

Svårt budskap

Obama talar om flera års kamp mot terroristerna. Det är ett budskap som är svårt att förena med vad som krävs i en hektisk valkampanj.

Ett av de stora problemen är att länderna i Obamas allians har olika mål. Deltagarna vill alla besegra IS, men frågan är vad som ska hända sedan. Om man befriar de syriska områden som IS har intagit– vad ska ske med dem?

Rätteligen borde de lämnas tillbaka till Syrien. Men det betyder att man hjälper den syriske diktatorn Bashar al-Assad. En medlem på tisdagens möte, Turkiet, vill i själva verket att det överordnade målet inte ska vara att kämpa ner IS, utan att föra ett krig mot al-Assad.

Västländerna är inte villiga att sända marktrupper. Turkiet vill inte gå in ensamt därför att man bland annat menar att man då stödjer en syrisk kurdorganisation som är lierad med den turkisk-syriska separatiströrelsen PKK.

Fortsätta att bomba?

Det finns kurdiska trupper på marken, men åtminstone de som slåss i Syrien passar inte in i USA-koalitionens syften på grund av sin närhet till PKK, som EU, Turkiet och USA kallar en terroristorganisation.

Obama vill satsa på utbildning, i Turkiet och i Saudiarabien, av pålitliga, måttfulla syriska rebeller. Men urvalet av pålitliga soldater och utbildningen är inte klar på över ett år. Vad ska den USA-ledda alliansen göra under tiden? Fortsätta att bomba?

Och nu håller också den strategiskt viktiga Anbar-provinsen i västra Irak på att helt falla i händerna på IS. Den gränsar till huvudstaden Bagdad. Erövringen kan bli ännu ett bakslag som pekar på att Obamas offensiv kämpar i motvind.

– Det kommer ebb och det kommer flod på slagfältet, sade Pentagons talesperson Steve Warren på tal om Anbar. Det är samma som sägs om kampen i Syrien.

Det tycks bara finnas en politik som handlar om att bekämpa IS – men alltså inget om vad som ska hända efteråt.

Parallell till Libyen

Det kan ses som parallell till vad som skedde med Libyen. Där råder nu ett totalt kaos med olika miliser som behärskar olika delar av landet. År 2011 gick västmakter och arabstater in och bombade diktatorn Kadaffi.

Det ledde till att Kadaffi avsattes och dödades. Men sedan bombplanen gjort sitt lämnade de allierade motståndarna Libyen att sköta sig själv. Resultatet har blivit en splittrad stat i kaos.