Bekämpningsmedel kan ligga bakom bidöden

Uppdaterad
Publicerad

Ny forskning kopplar massdöden av bin världen över till användning av bekämpningsmedel. Det handlar om två studier som i detalj studerat hur en specifik grupp bekämpningsmedel påverkar beteendet hos humlor respektive bin. Och resultaten pekar mot att även doser som inte är dödliga för insekterna har stor betydelse för hur de klarar sig i långa loppet.

Plötslig bidöd, eller Colony Collapse Disorder på engelska, har drabbat populationer av bin världen över under de senaste åren. Vad som ligger bakom bidöden är inte helt klarlagt. Kvalster, virussjukdomar, för långt gången avel, och bekämpningsmedel har pekats ut som potentiella orsaker.

Och nu kommer alltså två nya studier som ger stöd åt teorin att just bekämpningsmedel kan ligga bakom problemet. Det handlar om neonikotinoider, en grupp av preparat som används för att bekämpa insekter, så kallade insekticider.

Neonikotinoiderna började dyka upp under tidigt 90-tal. Och båda studierna pekar mot att dessa preparat har skadliga effekter på bin och humlor, även i de fall då doserna inte är direkt dödliga för humlor och bin.

Det är inte bara ett bekymmer för biodlare. Bin, både vilda och tama, räknas som ett av det viktigaste djuren inom jordbruket, i klass med svin och nötkreatur, eftersom det har en avgörande roll för pollinering av många blommande grödor, som frukter och grönsaker.

Färre drottningar

I den ena studien, utförd i Storbritannien, har man undersökt humlekolonier och hur humlorna påverkas av insekticiden imidacloprid. I försöken utsattes humlekolonier i tidiga stadier för doser av preparatet motsvarande vad humlor typiskt exponeras för i det brittiska odlingslandskapet.

Sedan fick humlorna ägna sig åt vad humlor gör mest, det vill säga flyga runt och dricka nektar. Efter sex veckor vägde forskarna humlornas bon för att avgöra hur mycket varje koloni växt till sig.

Jämfört med kolonier som inte utsatts för imidacloprid så var de exponerade kolonierna omkring tio procent mindre. Detta beror enligt forskarna på att de exponerade humlorna var mindre framgångsrika i sitt födosök.

Men särskilt viktigt är också att de exponerade kolonierna producerade 85 procent färre drottningar, något som kraftigt påverkar hur många kolonier som kan uppstå den kommande säsongen, efter att drottningarna övervintrat.

Bina hittar inte hem

I den andra studien, från franska forskare, har man istället tittat på honungsbin. Genom att montera små radiosändare på bin har man kunnat studera hur bina rör sig när de är utanför kupan. Och även i detta fall testade man hur bina påverkades av en icke-dödlig dos av en nikotinoid, i detta fall preparatet tiametoxam.

Bina som utsatts för giftet löpte mellan två till tre gånger större risk att dö medan de var utanför bikupan, jämfört med kontrollbin som inte utsatts för giftet. Forskarna tror att det hänger samman med att preparaten är framtagna för att angripa insekters nervsystem.

Hos bina får det resultatet att deras förmåga att hitta hem till kupan rubbas. De tappar bort sig helt enkelt.

Med hjälp av data från sändarexperimentet kunde forskarna också simulera hur bisamhället skulle påverkas på lång sikt av att fler bin dör när de är ute och flyger. Modellresultaten pekade mot att bisamhället tids nog når en punkt då det ha svårt att återhämta sig efter att ha exponerats för bekämpningsmedlet.

Neonikotinoider underskattas

Ingemar Fries, professor vid SLU, tycker att studierna är väl utförda, men att de inte ger svar på frågan vad som orsakar bi-döden.

– Ännu har vi absolut inte förklaringen till bi-döden. Vi har många olika delförklaringar, men vi har väldigt svårt att gradera dem.

– Bidöden har även att göra med andra bekämpningsmedel och att binas habitat förstörs vilket gör att de får svårt att hitta mat. Det som lägger extra kol på just diskussionen om neonikotinoider är att man i tidigare studier sett att de gör att bina lättare drabbas av sjukdomar, säger Ingemar Fries.

Forskarna bakom studierna i Science menar att skadorna från neonikotinoider underskattas, just för att man när man testar medlen bara tittar på den dos som är direkt dödlig för bin. Resultaten visar tydligt att även indirekta effekter, som det minskade antalet drottningar hos humlorna och det tappade lokalsinnet his bina, kan ha stor påverkan på populationens storlek.

– Våra resultat väcker viktiga frågor om proceduren för hur bekämpningsmedel granskas och godkänns. Som det är idag så struntar man praktiskt taget i de doser som inte är dödliga för bina men som ändå påverkar binas beteende, säger Mikaël Henry, en av forskarna bakom den franska studien.

Olof af Wåhlberg

SVT Vetenskap

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.