Det republikanska partiet vann tre segrar igår. Representanthuset var förväntat. Senaten var troligt.

Att Donald Trump valdes till den fria världens ledare kom som en chock.

Stämningen borde vara jublande, men segern lär snarare fördjupa klyftan mellan partieliten och gräsrötterna.

Talmannen i representanthuset, Paul Ryan, som vägrade ge Trump sitt stöd, finns kvar. Den intellektuelle majoritetsledaren i Senaten, Mitch McConnell, finns kvar. Samma med alla de republikanska guvernörer, kongressledamöter och opinionsbildare som ingått i Never Trump-rörelsen.

Nu står de inför den motsägelsefulla situationen att själva ledaren för de missnöjda gräsrötter de försökt kontrollera blivit den högste representanten för etablissemanget.

Så hur kommer president president Trump att hantera läget? Kommer han att försöka laga de trasiga relationerna till den elit hans väljare tycks förakta? Eller kommer han att fortsätta piska upp stämningar bland sina supportrar för att rensa ut partiets ledning och ersätta med sina egna favoriter?

Vi har lärt oss att inte försöka gissa eller förutsäga Trumps agerande eller hans supportrars toleransnivå för utfall, motsägelser, lögner och kunskapsbrister.

Kanske går det ändå att säga något om hur partiet kommer att reagera på de två scenarierna ovan.

Trump har gått till val på framför allt fyra löften.

Att bygga en mur mot Mexico. Att kasta ut tolv miljoner illegala invandrare. Att införa höga tullar för att hindra amerikanska företag att flytta produktion till andra länder. Att snabbt och våldsamt krossa Isis.

Han kommer inte att kunna uppfylla något av dessa löften.

Låt oss då anta att president Trump vid sidan om dessa misslyckanden aktivt försöker inleda ett samarbete med partiledningen. Risken är då uppenbar att polariseringen inom partiet kommer att förstärkas med den skillnaden att Trumps anhängare nu uppfattas också honom som svikare.

Vilken sorts republikanska politiker kommer då att locka hans väljare? Får vi se kandidater som trumfar till och med Trump i populism?

Skulle det bli fallet vore den logiska slutsatsen att demokraterna kommer att vinna valen inom överskådlig framtid.

Gårdagen visar att inga prognoser är meningsfulla, ändå är det svårt att tänka sig något annat än att frågan bara gäller på vilket sätt det republikanska partiet kommer att haverera.

Antingen tappar man sitt inflytande genom att förlora val eller så kommer Trump-effekten att fortsätta skänka valsegrar åt ett republikanskt parti som i sådana fall vittrar sönder inifrån i brist på regeringsduglighet och intellektuell kompetens.

Republikanska partiet, The Grand Old Party, är världens äldsta politiska parti och har under det mesta av sin historia drivit en genomtänkt konservativ politik. I dag finns inget sådant parti, det har ersatts av ett populistiskt konservativt parti.

Misslyckas Trump kommer detta att bli en parentes, lyckas han i de maktstrider som väntar är det svårt att se att partiet kan hålla samman.