I slutet av partiledarutfrågningen i SVT igår blev det plötsligt så skrämmande tydligt för mig.

Jimmie Åkesson har ju helt rätt. Han blev attackerad med rasistiska citat från en massa SD:are i olika positioner i partiet. Han försökte inte ens värja sig.

Och vad skulle han göra?

Plötsligt hålla med om ”det är svårt att förhindra att muslimer ynglar av sig”? Det var det väl ingen som trodde. Han gjorde vad som var väntat och förkastade alla hemskheter som sagts.

Så la han till en sak:

”Jag är övertygad om att det finns i alla partier. Den typen av föreställningar. Men det kanske också är så att människor med den typen av uppfattningar i viss grad har sökt sig till oss för att de tror att det är legitimt i vårt parti.”

Där har ju Jimmie så rätt.

Och det kanske är något vi ska vara glada för. Att de samlas hos SD. Det kan ju faktiskt vara så att våra största partier faktiskt har fler människor med just den typen av uppfattningar än hela SD tillsammans. Det är ju trots allt inga nya idéer. Det här är uppfattningar med anor.

Redan 2010 när SD kom in i finhuset och jag poserade engagemang genom att gnälla på Facebook över deras inträde blev jag uppläxad av en kamrat. Han menade att det är bättre att vi vet hur de ser ut. Att de samlas på ett ställe. Och tror man inte att det är bra får man nog bara acceptera det.

Jimmie visade med skrämmande skicklighet att han är här för att stanna.

Vi måste snarare ta det växande utanförskapet på allvar. Utanförskap på flera olika plan. Att det finns människor som söker tillhörighet i SD på grund av utanförskap och rädsla är något vi alla varit med och skapat.

Att det utanförskap som finns på platser där det faktiskt finns en stor rädsla för SD:s framfart ändå resulterar i lågt valdeltagande har vi också varit med och skapat. Där har utanförskapet blivit en del av tillhörigheten.

Som en träningspolare sa till mig:

”Jag är väldigt oroad över SD men det spelar ju faktiskt ingen roll vilket parti som vinner. Jag är nästan 35 år. Det har alltid sett likadant ut här ute. Vilka som än suttit vid makten. Det enda vi kan trösta oss med är att kommer SD hit så får de i alla fall bra motstånd. Så många är de inte… och järnrör biter inte på oss.”

Och med det vill jag hålla med en annan SD:are. Järnrörsmannen Erik Almqvist uppmanade Jimmie i en debattartikel på SVT Opinion att fokusera på en bortglömd fråga: medborgarskapet.

Det tycker jag att vi ska. Hur ska vi få fler människor i utanförskap att känna sig som medborgare med rättigheter? Vi får inte ta demokratin för givet. Vi måste tro på demokratin eftersom det är det enda vi har.

SD gör det och dessutom mycket framgångsrikt.

Nu är det slut på poserandet. Vi måste engagera oss. Vi måste engagera andra. Politik är det nya svarta.

Katastrofen i partiledarintervjun i SVT igår, där allt spelades i Jimmies händer som vore det regisserat av Linus Bylund, var sorglig att beskåda. Vi måste bli bättre på att ta debatten med SD. Inte låta den bli på deras villkor. De är alltför skickliga.

Fram tills dess får vi rösta. Se till att andra röstar. Släpa vänner och släktingar till vallokalerna.

Vi måste se till att SD:s inflytande inte blir större.