Bankföreningens Leif Trogen och Visas Kurt Gjesten tar på SVT Opinion i så det knakar i sin repons på mitt inlägg om dyra kortbetalningar. De väljer domedagspredikan i stället för nyanserad argumentation.
De låter egenintresset tala till 100 procent. Det är tråkigt att debatten inte kommit längre än så.
Vad Trogen och Gjesten stämplar som djävulen själv är en vettig och balanserad lagstiftning som nu ska antas inom EU. Europeiska regler behövs inte minst eftersom en stor mängd korttransaktioner är gränsöverskridande.
Jag tror till exempel att många av oss har erfarenhet av hur dyrt det kan vara att använda sitt kort i ett annat EU-land. Detta är ett av de problem som lagstiftningen ska lösa.
Regelverket innebär att det sätts tak för förmedlingsavgifterna i de stora kortsystemen. Detta ska stärka konkurrensen mellan kortföretagen och pressa priserna i handeln. Med lägre avgifter blir det lättare för nya aktörer att utmana kortjättar som Visa och Mastercard.
Det bäddar för mer av mångfald, innovation och effektivitet. Med lägre avgifter sänks också handlarnas kostnader för korthanteringen.
Eftersom de flesta handlare är starkt konkurrensutsatta bör detta ge lägre priser för konsumenten.
I Trogens och Gjestens salva mot denna högst rimliga lagstiftning gör de tyvärr några riktigt tveksamma försök att – ironiskt nog – dribbla bort korten:
För det första försöker de på omvägar antyda att jag skulle ha fel när jag talar om bankernas utmärkta vinster på korthanteringen. De vågar dock inte säga detta rakt ut. Anledningen är att jag har rätt. Alla med insyn vet att affärsområdet kort är väldigt lönsamt för bankerna.
För det andra försöker de – återigen på omvägar – antyda att konkurrensen på kortmarknaden skulle vara god. Det är den inte. Utgivarna och inlösenföretagen agerar nästan uteslutande inom två kortsystem: Visa och Mastercard.
Det är de mycket höga förmedlingsavgifterna i dessa totaldominerande system som gör konkurrenssituationen så dålig. Därför har också Visa och Mastercard förlorat flera konkurrensmål i EU-domstolen och nationella domstolar.
I princip är konkurrensfrågan redan avgjord. Detta låtsas Trogen och Gjesten inte om.
För det tredje försöker de peka ut handlarna som otacksamma och korkade. Jag reagerar på detta. De stora handlarna har ofta kraft att förhandla ner avgifterna, men för mindre handlare som inte har så mycket att sätta emot är korthanteringen en riktigt tung kostnad.
Jag har pratat med flera av handlarna. De är självklart beredda att betala för servicen, men de har svårt att klara de överpriser som nu ofta gäller.
Trogen och Gjesten pekar på något slags framtidsscenario där Sverige på grund av den nya EU-lagstiftningen skulle vända tillbaka till kontanter. Scenariot är helt orimligt. Jag har faktiskt väldigt svårt att tro att de ens själva tror på vad de säger.
Vad lagstiftningen handlar om är i stället att ta nästa steg i utvecklingen: att gå från ineffektiva, dyra och delvis omoderna kortsystem till en rejält konkurrensutsatt betalmarknad där nya tekniker och aktörer kan slå sig in.
Vad lagstiftningen handlar om är att driva fram smidigare och billigare betalningar för konsumenten.
I mina ögon är det helt rätt väg att gå.